När vi ger nazister mer och mer frihet sker det samtidigt en frihetsberövning. För när nazister får visa sitt hat öppet, begränsas människors rättigheter. Det handlar inte om bokintresserade som inte vågar gå på Bokmässan, utan det handlar om människor och organisationer som av rädsla för hatbrott väljer att avstå från publika event, ta del av samhällsdebatter, vistas i religiösa sammanhang, ha feministiska åsikter. Feministiskt initiativ, RFSL och Riksorganisationen för kvinno- och tjejjourer är några av de organisationer som valde att inte åka till Almedalen i år på grund av NMR:s närvaro.

Demokrati borde inte handla om att ge rättigheter till några på bekostnad av andra.

Det är ett faktum att NMR är en våldsbejakande organisation. Tidningen Expo har kartlagt 159 av de mest aktiva medlemmarna i NMR och rapporterar att den genomsnittliga medlemmen är en 30- årig man som varit aktiv i vitmaktmiljön en längre tid. En dryg fjärdedel är dömda för vålds- eller vapenbrott. Deras aktivister uppmuntras att bruka våld. Organisationen sålde ett tag sin egen kniv med inskriptionen: ”Kampen kräver mer än bara ord”.

Det är dels därför som polisens agerande har fått utstå stark kritik i och med deras (icke) handlande härom veckan. Även om lagen säger att polisen inte kan ingripa så borde de inte ha stått handfallna. Deltagarna bar fanor, uppträdde hotfullt och puttade omkull människor som gick bredvid och tog kort. Det polisen gjorde var att de tillgodosåg nazisternas önskemål. ”Det är priset för yttrandefrihet”, menar de och bemötte politikernas kritik med syrliga kommentarer om att läsa lagboken.

När de istället för att avbryta, valde att eskortera den oanmälda demonstrationen, var det många som fick nog. Stefan Löfven kallade till extramöte, blocköverskridande samtal, och indikerade att en lagändring med förbud mot rasistisk organisering kan bli verklighet. Det skulle i så fall betyda att staten ges mandat att välja vilka åsikter som är okej att ha. Det är en riskfylld väg att gå för ett samhälle som värnar om demokrati och mänskliga rättigheter. Är det verkligen dit vi måste gå för att bekämpa rasistisk organisering, som i dag ges alltför mycket plats och tillgångar?