Kommunalråden i Askersund, Laxå och Lekeberg har i en debattartikel i NA berört bostadsbristen i landsbygdskommunerna, där de anser att marknadsvärdet stoppar byggen av flerfamiljshus på grund av att privata entreprenörer inte anser att det är lönsamt att bygga på landsbygden. De kräver en förändring av Bokföringsnämndens regelverk, där de anser att marknadsvärde inte kan tillämpas på nya flerfamiljshus.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Det byggs inte tillräckligt i landsbygdskommunerna, följden blir negativ befolkningsutveckling och därmed en allmän stagnation av samhällsbygget. Kan det då räcka med att bara förändra Bokföringsnämndens regelverk? Troligtvis inte, det krävs betydligt fler insatser av ekonomiskt stöd. Bostadsbristen är ett samhällsproblem som kräver lösningar som möter de stora behov av byggande som vi har i dag. Jag vill se en bostadspolitik som möjliggör för unga människor att flytta hemifrån, där hyran är rimlig och där det går att bygga nytt i landsbygdskommuner. Det är ett politiskt ansvarstagande att inte bara bygga för höginkomsttagare.
Problemet i dag är att vid stort bostadsbehov bildar riskvilligt kapital en flaskhals och håller tillbaka nyproduktion. Begränsningen i dagens situation, där ett fåtal eller inga hyresrätter byggs, beror på att det är den privata eller allmännyttiga investeraren som ska tillhandhålla det egna kapitalet för investeringen. Dessutom är finansieringsvillkoren för hyresrätter missgynnade i förhållande till andra upplåtelseformer.
Det är viktigt att bostadspolitiken förverkligas på lokal nivå av lokala aktörer. Ansvaret för bostadsförsörjningen ligger hos kommunerna och till sin hjälp för att se till att kommuninvånarna har någonstans att bo finns de allmännyttiga bostadsbolagen och det kommunala planmonopolet.
Men för att kommunerna ska ta sitt ansvar krävs att staten går in med gynnsamma lån. Staten måste ta över delar av risken för hyresrättens finansiering genom att erbjuda topplån, som ersätter större delen av det egna kapitalet. Detta för att pressa ned hushållens skuldsättning, utjämna de finansiella orättvisorna och få fram stora volymer av bostäder. Med dagens låga ränteläge finns en historisk möjlighet att stimulera nyproduktion av bostäder. Har vi råd att försumma den chansen?
Ett villkor för lånen är att hyrorna är satta i förhandling med Hyresgästföreningen. Marknadshyror är ingen lösning på bostadsbristen! Jag tror snarare på att man värnar om bruksvärdessystemet. Det är viktigt med en stark allmännytta, vilken spelar en central roll både för en social bostadspolitik och för bostadsförsörjningen i stort. En viktig roll är att pressa de höga byggkostnaderna, där Sabos upphandling av så kallade Kombohus och Svenska bostäders byggande av Snabba hus är goda exempel på detta.
Mitt under detta skrivande får jag en flashback. Har jag inte skrivit om detta tidigare – finansieringen av bostadsförsörjningen. Jo så är det – 1976 hade jag en debatt i Örebrokuriren om införandet av en statlig bostadsbank med dåvarande Svenska byggnadsentreprenadföreningens informationschef. Frågan om finansieringen av en social bostadspolitik och bra bostäder till alla är fortfarande en aktuell fråga efter dessa 40 år!
Gott Nytt År alla mina läsare!
