Ledare: ”Starka krafter motverkar utfasningen av miljöfarliga ämnen”

Sedan 2008 gäller Reach-förordningen för större delen av kemikalieområdet. Införandet av Reach betraktas som en seger för miljörörelsen, eftersom den innebär att företag som tillverkar och säljer kemikalier för första gången tvingats ta ansvar för ämnenas effekter på människors hälsa och miljön.

Det finns emellertid brister i Reach. Framför allt går det mycket långsamt att fasa ut särskilt farliga ämnen, och det finns en tendens att kräva mer och mer information från den som vill begränsa användningen av ett ämne. Det finns också starka krafter som verkar för att urholka bestämmelserna i Reach, inte minst de processer i lagstiftningen som syftar till att fasa ut farliga ämnen. Även när det gäller kemikalier i varor, till exempel textilier, möbler och byggprodukter, är reglerna både bristfälliga och efterföljs dåligt.

Nya kemikaliefrågor står ständigt på agendan. En het fråga gäller hormonstörande ämnen, där det idag saknas kriterier för att i laglig mening avgöra vilka ämnen som är särskilt farliga. Ytterligare en het potatis är den så kallade ”cocktaileffekten”, det vill säga att flera ämnen samverkar och ökar den kemiska risken. Dagens regelverk tar inte hänsyn till sådana kombinationseffekter, och flera aktörer inklusive Sverige vill att detta ska ändras.

EU-parlamentet har vid flera tillfällen bidragit till att kemikalieregler blivit ”grönare” än kommissionens ursprungliga förslag. Parlamentets engagemang har i stor utsträckning varit knutet till enskilda parlamentariker – däribland Åsa Westlund (S) som drivit miljörörelsens ståndpunkter och Gunnar Hökmark (M) som stått kemiindustrin nära. Det finns därför mycket som tyder på att EU-parlamentets sammansättning också i fortsättningen kommer att spela en viktig roll för hur kemikalier regleras även i Sverige.