BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Kort sagt: I en normal demokrati, med någorlunda förnuftiga partier, skulle detta förslag betraktas som kompromissande mittenpolitik. Historiskt sett måste det tveklöst betecknas som mer socialliberalt än socialdemokratiskt.
På denna mittenpolitik reagerar, som väntat, hela borgerligheten inklusive Sverigedemokraterna, som om det är rena rama socialismen som förordas. Reaktionerna vittnar om hur extrem svensk politisk kultur blivit – och hur ”normaliserad” denna extremism blivit. Hos borgerligheten finns idag inte ett spår ens av socialliberalism kvar. Borgerligheten har reducerats till en algoritm konstruerad av de nya välfärdsdirektörerna.
Frågan är om inte också medierna i hög grad styrs av den algoritmen när den bidrar till normaliseringen av frågan genom att dränera rapporteringen på allt vad systemfrågor heter och hänföra den till det så kallade politiska spelet. Lena Mellin i Aftonbladet säger sig vara ”dödstrött” på frågan och räknar den till det vanliga käbblet.
Ewa Stenberg i Dagens Nyheter ser det hela mest ur spelsynvinkel: ”Priset för att få Vänsterns stöd är ett radikalt förslag mot vinster i välfärden.” Tomas Ramberg gör i Dagens Eko ungefär samma analys: Det viktiga med överenskommelsen är att den gjort det möjligt för regeringen Löfven att regera. Mats Knutsson i SVT gjorde en liknande analys och har tidigare konstaterat att förslag om vinstbegränsningar är ett ”praktfullt slag i luften”. Genomgående i dessa opartiska analyser på nyhetsplats är att de systemkritiska frågorna om makt över välfärden är helt frånvarande.
Någonting är mycket fel i svensk politisk kultur. Det är märkligt att det på nyhetsplats i de stora medierna praktiskt taget aldrig påpekas att Sverige i frågan om vinster i välfärden är extremt i världen. Det är ett bevis för bristen på perspektiv att de väldiga maktfrågor som finns i frågan aldrig på allvar diskuteras, trots att det är fullt möjligt att göra inom ramen för en opartisk journalistik.
Sker ingen reglering av de privata vinstuttagen i välfärdsbranschen kommer vi att få bevittna en gigantisk maktförskjutning i svensk välfärdspolitik: Välfärdsdirektörernas makt växer. Genom lobbyverksamhet kommer de med åren att kunna diktera mer av välfärdspolitikens grundvillkor, trots att väljarstödet för en sådan utveckling saknas.
Valrörelsen närmar sig. Men bara den senaste veckan har vi fått se hur i synnerhet socialdemokratin blivit pulveriserad av den rådande politiska agendan: Socialdemokratin har fallit offer för den säkerhetspolitiska hysteri som den själv bidragit till att skapa. Det såg vi i Sälen. Samma socialdemokrati står där oerhört defensiv när dödligt gängvåld, hårdare straff och mer resurser till polisen blir debattens huvudfrågor. Självklart måste socialdemokratin tala också om dessa frågor. Det är inte det. Men de kan aldrig bli huvudnumren, ty på dessa områden kommer borgerligheten alltid att kunna bjuda över socialdemokratin och vänstern i stort.
Vi ser en socialdemokrati som springer omkring med avryckta vingar och aldrig kommer att kunna lyfta i valrörelsen.
Så jag vänder mig direkt till Stefan Löfven och säger detta: Bryt passiviteten! Det är faktiskt det enda du nu kan göra. Du och ditt parti kommer inte att få någon hjälp av medierna och varje gång du sträcker ut en hand till samförstånd så säger borgerligheten nej och du och dina väljare förödmjukas. Den vägen är stängd. Kanske öppnas den åter efter valet i höst, vem vet. Men den kommer enbart att öppnas om du lyckas aktivera de verkliga konfliktlinjerna i svensk politik!
Ställ dig upp och håll ditt stora linjetal om den sociala jämlikheten! Berätta för svenska folket att borgerligheten är mer lojal med välfärdsdirektörerna än med samhället självt! Säg att ja, vi ska bekämpa brottsligheten polisärt men vi vet att i längden kan bara sociala reformer och klassutjämning göra något åt problemen! Tala om för svenska folket att demokratin måste gå före kapitalintressen. Redogör klart och tydligt för att det finns höger och vänster i politiken och att du ser de stora maktfrågorna avteckna sig!
Tiden rinner ut.
Du har jävlar i mig inte mycket att välja på, Löfven.
