I budgeten finns flera lovvärda satsningar: insatserna mot hemlöshet ska ökas, den sociala barn- och ungdomsvården och missbruksvården ska förstärkas, socialsekreterarnas arbetssituation ska förbättras, bostadsbyggandet ska öka, fler förskolor och skolor lovas (på området har dock det problematiska begreppet likvärdighet smugit sig in), insatser mot våld i nära relationer och mot hedersrelaterat våld och förtryck samt våldsbejakande extremism stärks.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
Det finns onekligen ett stort behov av ökade insatser på dessa områden. I Socialstyrelsens öppna jämförelser kan man se om det på stadsdelsnivå finns aktuella rutiner på en rad områden. Rutinerna kan handla om intern samordning – som till exempel en aktuell rutin för samordning med den del som ansvarar för arbete mot våld i nära relationer – mellan de stuprör som socialtjänsten har kommit att organiseras i. Men det handlar också om rutiner för extern samverkan med till exempel Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan inom området ekonomiskt bistånd, och om överenskommelser med bostadsföretag och hyresvärdar på övergripande nivå och i enskilda ärenden inom området hemlöshet. Här kan man också se om det finns en aktuell rutin för att förhindra att barnfamiljer vräks och för att inte röja skyddade personuppgifter.
I den öppna jämförelsen av ”Hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden” för 2016 ser man hur försörjningsstödet i 5 av 13 svarande stadsdelar saknar en aktuell rutin för intern samordning mot våld i nära relationer, hur 4 av 13 svarande stadsdelar saknar en aktuell rutin för att förhindra att barnfamiljer vräks och hur 8 av 13 svarande stadsdelar saknar en aktuell rutin för att inte röja skyddade personuppgifter. Hela 12 av 13 svarande stadsdelar uppger att man saknar överenskommelser med bostadsföretag och hyresvärdar.
I socialförvaltningens socialtjänstrapport för 2016 redovisar man orsakerna till hemlöshet i Stockholm och för 14 procent av de hemlösa kvinnorna är våld i nära relation anledningen till densamma.
Detta samtidigt som 40 procent av stadsdelarna saknar en aktuell rutin för samordning mellan hemlöshet och våld i nära relationer.
Vilka är då orsakerna till att rutiner saknas? Eftersom dessa ska vara skriftliga och beslutade på ledningsnivå ska inte enskilda handläggare lastas – i stället pekar detta på strukturella problem. Den nödvändiga satsningen på att förbättra socialsekreterarnas arbetssituation som finns med i den föreslagna budgeten för 2018 har till viss del redan påbörjats. Förra året sjösattes en handlingsplan för att
förbättra arbetssituationen för socialsekreterare och biståndshandläggare i vilken 13 förutsättningar för en
bra arbetssituation har identifierats och utgör grunden för förbättringsarbetet. utgör grunden för förbättringsarbetet.
Som exempel kan nämnas administrativt stöd till socialsekreterare och biståndshandläggare, rimlig arbetsbelastning och medhandläggarskap. Hög personalomsättning och ökad arbetsbelastning som följd av usla arbetsvillkor ger självklart också konsekvenser för klienterna i form av brist på kontinuitet och kompetens. Och för den som vill se allt i ekonomiska termer kan nämnas att kostnaden för inhyrda socialsekreterarkonsulter uppgår till 100 000 per månad vilket motsvarar två heltidsanställda socialsekreterare med en månadslön på 34 000 samt sociala avgifter.
Men de strukturella problemen begränsar sig inte till brister i ledningens förmåga att fastslå rutiner och socialsekreterarnas usla arbetsvillkor.
I stället måste de sökas i de förändringar i hur socialtjänstlagens portalparagraf har kommit att tolkas och genomlevas i praktiken där minskade kostnader och ökad styrning och kontroll av livet genom implementering av nyliberala förvaltningsmodeller har kommit att få företräde framför främjandet av människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.
Strukturella problem således som ytterst måste hänföras till det samhällssystem som i dag, in i minsta detalj, bestämmer villkoren för vår tillvaro.
På detta område lämnar stadshusmajoritetens, i flera avseenden lovvärda, budget för ”Ett Stockholm för alla” mycket övrigt att önska.