Ledare: Stackars utsatta medelklass

För ett par veckor sedan rasade Örebromedia över en ohållbar situation i ett av Örebros bostadsområden. De boende var förtvivlade. En man säger till P4 Örebro att ”det är otroligt inskränkande på våra liv”. Även en kvinna intervjuas. Hon har det så jobbigt att hon funderar på att flytta. 

Vad är det som händer undrar ni? Är det bilar som brinner? Barn som svälter? Arbetslöshet eller våld? Nej, inget sådant. Detta handlar i stället om den katastrof (den ka-ta-strof) som har uppdagat sig i Rynningeåsen. Om ni missade denna sorgliga historia så ska jag sammanfatta den åt er här:

I Rynningeåsen bor en utsatt grupp människor. Deras utsatthet består i att de har köpt en bostadsrätt för ett par miljoner med en carport eller en tillhörande parkeringsplats. Gatorna utanför har parkeringsförbud och ytorna i området nyttjas i stället till cykelbanor, grönytor för de boende och plats för utryckningsfordon att komma fram vid behov. 

Ja, det var hela historien. Känn på den ni. Försök föreställa er utsattheten i att bara kunna ha en bil parkerad utanför bostaden. Föreställ er skammen att behöva gå flera hundra meter för att kunna parkera en andra bil. Föreställ er att vara tvungen att eventuellt välja bort att äga två bilar på grund av denna problematik. Föreställ er sedan att inte kunna skjutsa ena ungen till hockeyträningen och den andra ungen till simträningen precis samtidigt. Tänk er att folk skulle behöva gå en bit för att kunna komma till era cocktailpartyn. Eller ta bussen. 

Men det här handlar inte om de boende i Rynningeåsen (så ni behöver inte hatmaila mig efter att ha läst den här ledaren). Och det handlar inte om parkeringsnormer. Det handlar inte ens om medias snedvridna syn på vad som är värt att granska och rapportera kring.

Det handlar om ett samhällsfenomen. Ett medelklassfenomen. Vi lever i ett land och en tid där alla vill ha allt. Bara för att man har råd med något ska man ha självklar rätt till det – oavsett vad som försakas. Fast helst vill man inte betala för sådant som man anser vara självklart. Vi lever in en tid där ”fria val” har misstolkats och kommit att betyda att man fritt kan välja allt samtidigt. Vi vägrar inse att ett aktivt val också innebär att vi aktivt väljer bort något. 

Väljer vi att köpa en bostadsrätt i stan väljer vi bort stora tomma ytor runt omkring för våra och våra gästers bilar. Väljer vi att bosätta oss i ett attraktivt läge väljer vi bort garantin att för evigt få behålla samma utsikt utanför fönstret (det kommer att förtätas).Väljer vi å andra sidan att bo länge ut på landet väljer vi bort tiominutersbussar och kommunalt avlopp. Mitt i stan får vi buller; långt från stan blir det tyst men bökigt att ta sig till apoteket. 

Vill du att ditt barn ska få en lägenhet när det är redo att flytta hemifrån så måste det byggas lägenheter någonstans. Menar du allvar med att miljön är viktigt behöver du kanske kunna klara dig utan, åtminstone, en ANDRA bil. Det räcker inte med att köpa ägg från frigående höns (I am sorry). Vill du ha grönytor för barnen blir det färre betong-ytor för bilarna. I alla fall i städerna.

Enligt samma logik får du inte bättre skattefinansierad verksamhet om du inte är redo att betala mer skatt (I am so sorry). Det krävs så lite fantasi för att förstå detta och ändå är det så otroligt svårt.