”Donald är dum.”
”Nej, han är dumdum!”
”Nej, han är dumdumdum.”
”Nej, såååå dum är han inte…”
Middagsdebatterna fylls av uppgivna suckar. Dagens Nyheter publicerar text efter text från amerikanska politiska kommentatorer som förfasas och skäms en del, men säger samtidigt att ”systemet fungerar”, inte ens en psykiskt labil twittrande president kan förstöra systemet.
Och det stämmer ju (vilket varje marxist hade kunnat berätta på två minuter, makt är system, inte individ), men det är ju en rätt vanvettig diskussion eftersom den viktiga frågan är vad systemet gör.
Vad är det som fungerar så fint trots Donald Trump?
USA är världens stora imperialistiska makt. Dess militära och ekonomiska övertag är enormt, det betyder inte att andra mindre stater saknar ambitioner, det betyder inte att Kinas nya ”sidenväg” inte också handlar om drömmar om ekonomisk och politisk makt, det betyder inte att Rysslands projekt att göra EU beroende av ett gigantiskt ryskt gasnätverk är en neutral affär i stället för en del i den ryska statens försök att skapa övertag visavi grannländerna.
Och EU:s finanspolitik och handelsavtal handlar om att öppna upp världen för EU:s dominerande företag och samtidigt använda en enorm byråkratisk apparat för att hindra fattigare och mindre stater att få en jämlik och rättvis handel.
Vi kan utöka kartan med Japan, Storbritannien och för all del Brasiliens misslyckade försök att dominera Latinamerika, men lägger vi samman alla dessa staters ambitioner att växa och dominera så hamnar vi i samma problem som i klimatfrågan. De skulle behöva en tre, fyra planeter för att stilla de egna maktägarnas samlade egoistiska vilja.
Så jorden har bara en dominerande imperialistisk ekonomisk makt i dag. När den är aktiv, gäller inga regler, USA invaderar ett land och tar över lönsamma delar av ekonomin (Irak) och resten är de tillsatta nya ledarnas problem. När den är mer passiv låter den en aktör som Saudiarabien starta krig mot grannar (Jemen och snart kanske Qatar).
Donald Trump är en galen människa. Men George W Bush var en rätt korkad president som styrdes av de stora företagen han var lierad med, och Barack Obama en svag president med fantastiska tal som lät Wall Street ta över finanspolitiken trots kraschen och genomförde den största militära satsningen USA hade sett.
I grunden har dessa tre presidenter drivit samma dominanspolitik utan demokrati och det är lite pinsamt när liberaler i Sverige nu ser ytan krackelera och förstöras av ett förnedrande tweet och det enda de egentligen förfasar sig över är att han är så dum. Inte alls så len som Obama.
Ja, klasskriget i USA fortsätter, det är ett långsamt historiskt klasskrig från de få procenten som äger USA. Ett krig man hittills vunnit (de rika blir superrika, de fattiga bara fler). Självklart riktar man sig mot de fattiga (sjukförsäkring) och mot minoriteter (tänk dig ett samhälle med en skapad kriminell underklass där miljoner sitter i fängelse för ”återfallsbrott”).
Självklart använder man splittra och söndra i propagandan, där arbetslösa kolarbetare ställs mot invandrare som städar i Los Angeles. Och självklart samlar makten sig bakom angrepp på all feminism och jämlikhet, det enklaste sättet att få manligt reaktionärt stöd är ju att angripa kvinnors rättigheter (som abortfrågan).
Men det här kriget har pågått i decennier under nyliberal flagga och det är viktigt att veta att det inte är en ”ny ekonomi” eller ett ”förändrat näringsliv” som gör att arbetare slåss för sin överlevnad med tre deltidsjobb. Hela klasskriget handlar om att kostnaderna för samhällets förändring har flyttats nedåt och den rika styrande gruppens kapital har skyddats.
Ja, svenska borgare debatterar Donald Trump och drömmer om att han ska bort. Men det som pågår under twitterytan är något helt annat och det är inte denna fortsatta utveckling av dominans, klasshat, splittring och förstörelse som svenska liberaler egentligen förfasar sig över. Utan att det görs så skämmigt.
Röstmässigt handlar det om att under en fjärdedel röstade fram en tokig president, det odemokratiska ekonomiska systemet fick sin spegelbild i ett odemokratiskt politiskt system som aktivt motarbetar de fattiga från att rösta.
Jag tror att den verkliga orsaken till de galna övertonerna är ett hot som USA:s mäktiga är medvetna om. Det klimathot man förnekat utmanar den ekonomi och makt man har i dag. ”Marknaden” är maktlös när klimatet skenar.
Att staten lämnar Parisavtalet beror inte på en galen president, det beror på att man inte vet hur man ska stoppa hotet och ändå behålla kontrollen.
Det egentligen ideologiska innehållet i tankarna hos USA:s elit (som även svenska borgare borde diskutera) är denna uppgivenhet:
Efter oss… domedagen.
