Anita Goldmans vädjan i DN inför den 30 september träffar rakt i hjärtat på den som känner fysiskt illamående vid tanken på att nazister återigen ska marschera genom Göteborg. Glädjande nog är intresset för att delta i en motmanifestation enormt. Alla etablerade partier utom SD kommer finnas på plats för att markera mot nazism. Vackrast av allt är att många göteborgare visar intresse för att komma, samtidigt som stödet från dem som planerar att resa hit och stå med oss är oerhört värmande. Mitt uppe i allt elände har den 30 september potential att rymma en bred, folklig protest mot nazismen – något som skulle kunna skänka styrka och glädje under lång tid framöver. Möjligheten att stå tillsammans, enade mot nazismen, i ett debattklimat som gärna ställer grupper mot varandra och premierar den med högljudda och obehagliga åsikter om redan marginaliserade grupper, är någonting bra.
De flesta delar inte de här åsikterna, men det kan vara lätt att få den uppfattningen eftersom ”kontroversiella” debattörer ofta bjuds in till debattprogram och syns och hörs mycket. I själva verket håller luften på att pysa ur invandringsfrågan samtidigt som många skulle vilja se den klassiska höger-vänsterskalan lyftas mer. Olyckligtvis drar det inte lika mycket trafik och klick, men Moderaternas opinionssiffror talar ett tydligt språk om vad som händer det parti som anpassar sin strategi efter filterbubblan av Twitters gnällkonton och en handfull överpragmatiska ledarredaktioner.
Några tips!
• En bred och folklig manifestation kräver närvaro. Om vi är många som visar nazisterna att deras ambitioner att ”ta över staden” är lönlösa kommer de att veta detta. Den chock av massiva protester som mötte alt-righthögern i Charlottesville var en verklighet bortom den mödosamt uppbyggda filterbubblan av aktivister och medieprojekt. De har fortfarande inte kommit över den chocken. Att projicera framgång och edge innebär inte nödvändigtvis att man besitter någonting av det när verkligheten gör sig påmind. Förhoppningsvis kommer vi slippa se fler nazimarscher i Göteborg på ett tag.
• Ta det försiktigt! Polisens uppgift är främst att upprätthålla lugnet. Vid stora folksamlingar (och vi kommer bli många!) kommer polisen ha mycket att göra, och de kan få svårigheter att klara av sin uppgift, det har hänt innan i Göteborg. Om det blir oroligt är det bra att ta det lugnt och minnas att ...
• ... nazisterna kan inte ta över staden, och därmed inte oss! Känn övertaget och minns att du gör skillnad genom att vara på plats. Motstånd lönar sig, särskilt om vi gör det tillsammans.
Men minns att vi måste stå kvar tillsammans när nazisterna lämnat staden. För visst går Sverige bra, men vi är även det OECD-land där klyftorna ökar som snabbast. Alliansåren har gett oss ett regressivt skattesystem där låginkomsttagare ofta betalar en högre andel av sin inkomst i skatt än medelinkomsttagare, samtidigt som den allra rikaste tiondelen mest framgångsrikt undanhåller skatter från staten. Trots att ekonomin växer är vi även ett samhälle där de mest förmögna drar iväg och de som har det tuffastm ned prekära anställningar, låga löner och sviktande sociala försäkringar får det svårare. Det utgör en grogrund för social oro och splittring, och det är otillräckligt att konstatera att ekonomin går bra när många människor i realiteten får det svårare
En liten detalj är att normen för försörjningsstöd i stort sett inte skrivits upp sedan 2011. Det är intressant eftersom människor med försörjningsstöd lever under svår ekonomisk utsatthet. I realiteten innebär det ett liv i smärta och allt knappare förhållanden. Och som av en händelse ger ETC:s kartläggning av NMR att den genomsnittlige aktivisten är 33 år gammal, göteborgare samt lever på försörjningsstöd. En liknande utveckling finns i flera europeiska länder där år av åtstramningspolitik och urholkning av välfärden gett en växande extremhöger. I kombination med ett obearbetat kolonialt arv och den obönhörliga rasifieringen av en ny underklass (förorten som ett jättelikt ”socialt problem”) har ökande klyftor och nyliberala reformer skapat politisk turbulens och instabilitet även i relativt rika länder som Sverige.
Så stå kvar när nazisterna lämnat stan, när den stora debatten om vänsterns våld bryter ut för att någon spelat saxofon eller gått i otakt. Stå kvar och kräv ett bättre samhälle. Vi behöver det för att kunna bryta den här utvecklingen.
