Inom M finns en opinion från dem som kallas ”gammelmoderater”, vars åsikter sprids brett via framförallt Dagens Industri.

Deras tanke är att man ska tala allvar med SD, göra upp om vissa frågor och kunna regera i minoritet med SD:s passiva stöd.

Allt är bättre än nuvarande S+MP-regeringen enligt den opinionen.

Inom näringslivet finns också de som hoppas på en samregering över blockgränserna: man drömmer om en S+M-regering ungefär som i Tyskland.

Deras tanke är att socialdemokrater hellre väljer en sån lösning än låter Alliansen styra med SD:s stöd.

Decemberöverenskommelsen är inte en problemfri lösning. Att riksdagen inte samarbetar och formar majoritet kring politiska centrala förslag som en budget är, är naturligtvis underligt. Det grundläggande motivet för decemberöverenskommelsen är att SD är ett – med Löfvens ord – nyfascistiskt parti, som aldrig kommer agera på annat sätt än för att skapa oro och oordning. Partiets idé är att skapa kriser och motsättningar, inte att styra ett land med respekt för alla gruppers demokratiska rättigheter och lika värde. Ska Sverige ha en budget måste allianspartierna acceptera att inte lägga en gemensam sådan som SD då kan rösta på. Annars blir det nyval.

Men blir det nyval nu? 

Nja, KD saknar kraft i politiken. Omröstningen är snarare en desperat markering där man försöker vinna över moderata missnöjesröster.

Det är mer av ett slagsmål inom alliansen än något annat.

Decemberöverenskommelsen kommer fortsätta gälla så länge något av allianspartierna håller fast vi det. 

Den stora frågan är snarare om KD kommer tas som ett seriöst parti av de borgerliga väljarna efter det här.

Man kan ogilla en överenskommelse, men ett avtal är ett avtal tiden ut.

KD kan heller inte peka på att Löfven brytt sitt löfte mot de borgerliga. Budgeten är inte en utmaning mot alliansens politik, det är mer av en korrigering på vissa delar.

KD slåss för sin överlevnad bland borgerliga väljare men frågan är om man inte valt fel stridsfråga.

Hursomhelst blir det oro inom alliansen framöver. Kanske vi ser början på slutet för alliansen.

Och det kanske inte riktigt gynnar den som skapar den oron.

Johan Ehrenberg