Krislarm hörs årligen från sjukhusen om underbemanning, för få vårdplatser och undermålig samordning. Det krävs nya metoder och andra synsätt för att komma till bukt med vårdens utmaningar.
VAR MED OCH BRYT MEDIEMONOPOL
Teckna en prenumeration på din lokala ETC-tidning
En lösning är att ge större medbestämmande åt aktiva patienter, personer som har en god kunskap om sin sjukdom och som vill mer än vad vården kan erbjuda.
Enligt forskningsrapporten ”Bortom IT. Om hälsa i en digital tid” står vård av personer med kronisk sjukdom för 80 procent av vårdkostnaderna. Med kroniskt sjuka menas personer med långvarigt eller livslångt hälsotillstånd som har diabetes, cancer, KOL eller liknande åkommor. Tack vare nya möjligheter med digital teknik kan dessa patienter bli en stor tillgång för vården.
Inom designvärlden kallas de spetsanvändare. Det är kunniga personer som kan och vill vidareutveckla produkter. Idén med spetspatienter är densamma inom vårdsektorn. Enligt Peter Graf, som är vd för vårdbolaget Tiohundra och en av författarna av rapporten, kan utvalda aktiva patienter bli en resurs för vården, patienter som har en god kunskap om sin sjukdom och som vill mer än vad vården kan erbjuda.
”Dessa ska få större befogenheter att bestämma över sin egenvård och ska kunna agera som mentorer för personer med liknande problem. Om vi ändrar fokus kan vården spara in hundratals miljoner och resurserna kan läggas på de mer komplexa ärendena”, säger han.
Peter Graf tror på ett fördjupat partnerskap mellan patienter, sjukvården och närstående. Enligt honom är det enda sättet att utveckla svensk sjukvård i rätt riktning. Han citerar den amerikanska läkaren Don Berwick:
”Patienterna är inte gäster i vår organisation – vi är gäster i deras liv”.
Tanken är svindlande. Tiderna har förändrats. Förr i tiden satt doktorn på all kunskap. I dag googlar patienterna själva sin sjukdom och sätter sig in i medicinska frågor. Ett utvecklat samarbete – vården, kroniskt sjuka personer och deras anhöriga – kan öka tryggheten hos samtliga parter.
En spetspatient ska kunna receptförnya och journalföra via digitala tjänster, få tillgång till medicinteknik samt ha möjligheten att justera teknisk utrustning. Att föräldrar hackar sina diabetes-sjuka barns insulinpumpar för att få rätt insulinvärde ses av Läkemedelsverket som ett omfattande problem – men är det verkligen det?
Vi måste sluta se på patienten som objekt, och börja se hen som subjekt med viktig kunskap och erfarenhet att underlätta för vårdarbetarnas uppdrag. Med digitaliseringen som motor kan patienten bli mera självgående och vården mer jämställd.
Självklart innebär digitaliseringen och demokratiseringen av vården även utmaningar. Hur säkerställer vi att de aktiva patienterna har nog med kunskap att sköta sin egenvård? Hur påverkas självbilden hos en läkare som inte har samma makt att bestämma över patienten?
Dessutom finns det lagar som måste kringgås innan textförfattarnas vision om framtidens vårdsektor kan realiseras.
Men grundtesen kvarstår: För att möta framtidens utmaningar måste en modern vård anamma nya tillvägagångssätt. En viktig pusselbit är spetspatienten, den nya spjutspetsen inom svensk vård i en digital samtid.