Statistiken om att Sandviken minsann tjänar på invandringen är till för er som är så svaga i er kritik mot SD att ni väljer att låta oss nedvärderas till en siffra i er retorik.
Där kom den igen. Ännu en text om min lönsamhet. Ännu en text för oss att dela på sociala medier för att visa att invandrarna minsann, de jobbar också hårt. De bidrar också till samhället. De är inte bara en börda. De är mer plus än minus. De kan fortfarande vara lite minus, men mer plus. Hurra för plus!
DN skrev om Sandvikens kommun i förra veckan. Enligt PWC:s rapport ”Socioekonomisk analys – Invandring” som beställdes av arbetsmarknads- och trafiknämnden i Sandviken så tjänar kommunen över 500 miljoner kronor per år på invandrarna. Vad skönt. Vi delar. Vi skrattar åt Sverigedemokraterna som hade så fel om oss. Vi har ju hela tiden vetat att de ljugit. Men i Sverige gillar vi det goda samtalet. Även med lögnare. Vi lutar oss tillbaka och säger att nu kan vi möta deras argument. Där kommer problemet. Vi möter deras argument. Och med det så förminskar vi oss. Oss som i ”invandrarna”. För denna statistik är inte till för oss, det är uppenbart. Denna statistik är till för er som är så svaga i er kritik mot SD att ni väljer att låta oss nedvärderas till en siffra i er retorik.
Men vi. Vi är ingen siffra för er att dingla fram när ni känner att ni ”i sann demokratisk anda” måste ta debatten med Sverigedemokraterna. Vi tycker faktiskt inte att det är okej att ni väljer att anamma SD:s retorik och dela upp människor i lönsamma och icke-lönsamma. Vi njuter inte av att avhumaniseras till något slags boskap som ständigt måste kunna bidra till någonting för att ha existensberättigande. Vi tycker att det är problematiskt när ni väljer att låta SD styra debatten.
Vi är människor. Vi är kött och vi är blod. (Jag kan inte fatta att jag just behövde skriva det där.) Vi är överarbetade, underbetalda, sjukskrivna, studenter och pensionärer. Och ni har ingen som helst rätt att ta det ifrån oss. Vi har familjemedlemmar vars själar aldrig kommer att läka från trauman. Människor som aldrig kommer att kunna jobba en dag i sitt liv. Som inte är ”lönsamma” för någon annan än sin närmsta familj. Familjemedlemmar som för oss innebär allt. Och de då? Vad är de? Smuts? SD-argument? Undantag?
Våra familjer är inga undantag. Våra familjer är en självklarhet. För så ser Sverige ut. Vissa kan jobba, andra kan inte jobba. Då hjälps vi åt. Svårare än så är det faktiskt inte. Jag kan inte bry mig mindre om vad Sverigedemokraterna och andra rasister drar fram för lögnarsiffror för att visa att de har rätt. Även om de publiceras på en helsida i DN eller i tunnelbanan. Jag talar till er. Ni som väljer att hänvisa till mig som statistik för att vinna argument i en diskussion ni inte ens borde föra. Ni som tror att ni gör mig en tjänst genom att sänka mitt människovärde. Min existens är inte för er att övertyga andra om att jag borde få stanna här. Min existens är toppar och dalar, precis som alla andras.
Skaffa er en ryggrad och vägra ta debatten. Ni gör inte mig en tjänst.