Begår Israel just nu ett folkmord i Gaza?

Internationella domstolen i Haag, ICJ, skrev i januari att det är "plausible". Möjligt. Rimligt. Kanske rentav sannolikt. 

Men KD:s Europaparlamentariker Alice Teodorescu Måwe, vet bättre. Hon är, till skillnad från den juridiska expertisen, övertygad om att så inte är fallet. Hos henne finns inga tvivel. 

Juridiskt behöver två saker vara uppfyllda för att något enligt internationell rätt ska bedömas vara ett folkmord. Det första är handlandet. Att döda människor ur en grupp,  påtvinga dem levnadsvillkor, tillfoga skada, förhindra födslar. 

Teodorescu Måwe undviker för det mesta den delen. För hon inser kanske själv att det blir svårt att försvara tiotusentals döda civila palestinier, varav 60 procent är kvinnor och barn. Att en majoritet av Gazas befolkning saknar tillgång till sjukvård, att de fördrivs och svälter. Att nyfödda barn hittats döda och ruttnande i sängar eftersom vårdpersonalen tvingats bort.

Men för att något ska vara folkmord enligt internationell rätt krävs även en avsikt att utföra det. Ett uppsåt. Det är detta Alice Teodorescu Måwe riktar in sig på. 

"Något sådant uppsåt finns inte från israelisk sida", skrev hon på Timbros blogg Smedjan redan i november. Nu när många månader gått och tiotusentals fler dödats är hon lika tvärsäker. 

"Hört talas om uppsåt?" "Föreslår att du går till lagtexten och läser de rekvisit som definierar folkmord." Så lät det i veckan när  Europaparlamentarikern tillrättavisade folk på appen X. 

Hennes tvärsäkerhet är märklig. Följer hon inte alls vad som sägs i israeliska medier? Vad som nu ska diskuteras av jurister?

Jag rekommenderar henne att ta del av Sydafrikas inlaga till Internationella domstolen – numera enkelt sammanfattad av Johannes Anyuru i den nya boken Faktan. Här lyfts en mängd exempel som tydliggör varför domstolen, till skillnad från Teodorescu Måwe, inte tyckte att frågan om uppsåt bara kunde viftas undan. (Sedan inlagan skickades har förstås ännu fler exempel tillkommit.)

När kriget inleddes sa exempelvis Israels försvarsminister Yoav Gallant: 

”Israel påtvingar Gaza en total belägring. Ingen elektricitet, ingen mat, inget vatten, inget bränsle. Allt är avstängt. Vi slåss mot mänskliga djur, och handlar därefter”.

Itamar Ben-Gvir, minister för nationell säkerhet, sa i israelisk tv:

”För att det inte ska råda några tvivel: när vi säger att Hamas bör förstöras, så menar vi också de som firar, de som stödjer dem, och de som delar ut godis – de är alla terrorister, och de bör alla utplånas.”

Premiärminister Netanyahu uppmanade i ett tal israeliska soldater att minnas den bibliska berättelsen om amalekiterna (en nomadstam som beskrivs i gamla testamentet). Stycket som premiärministern vill att soldaterna ska minnas lyder "döda både män och kvinnor, barn och spädbarn, nötboskap och får, kameler och åsnor.”

Israels kulturarvsminister, Amichai Eliyahu, skrev på sociala medier: 

”Norra Gazaremsan, vackrare än någonsin. Allt är söndersprängt och utplattat och helt enkelt en njutning för ögat. Nu måste vi tala om dagen efter. I mina ögon, kommer vi att ge mycket av marken till de som genom åren stridit för Gaza och de som vräktes från Gush Katif (en tidigare bosättning)."

Tidigare generalmajoren och rådgivaren till försvarsministern Giora Eiland skrev i en debattartikel:

"Det internationella  samfundet varnar oss för en  humanitär kris i Gaza, och för  allvarliga epidemier. Vi bör inte rygga undan från detta…trots allt kommer det att vara allvarliga epidemier i  södern som för segern närmare. Det är just den civila infrastrukturens kollaps som kommer att föra krigsslutet närmare.”

Detta är ett mycket litet axplock av de exempel som sammanställts av Sydafrikas juridiska team. En databas skapad av Law for Palestine har dessutom sammanställt över 500 exempel på uttalanden som kan utgöra uppvigling till folkmord från lagstiftare, beslutsfattare, journalister, arméanställda och tidigare politiker. 

Det ska sägas att explicita uttalanden inte ens är nödvändigt för att uppsåt ska bevisas. Det är ovanligt att förövare uttrycker sina avsikter offentligt. Uppsåt kan också beläggas genom analyser över en stats agerande. 

Men allt detta ignoreras av den ständigt tvärsäkra Alice Teodorescu Måwe. 

Hon är däremot noga med att påpeka när folk inte tar avstånd från anti-semitism. Det gör hon med all rätt. Där är vi fullständigt eniga.

Vi har gjort det på denna ledarsida med tydlighet och vid upprepade tillfällen (bland annat här, här, här, här och här). Vi kan ha förlorat någon prenumerant på det, men good riddance. Tycker man vi gjort fel som fördömt anti-semitism, eller Hamas krigsbrott mot civila israeler, passar man inte  in som läsare av Dagens ETC. Varje anti-semtiskt slagord i exempelvis en demonstration skapar rädsla bland svenska judar och måste fördömas med all kraft. 

Men var är Teodorescu Måwes egna fördömanden när hatet riktas mot Palestinier? Har hon inget att säga om uppenbara uppmaningar till att attackera civila? När en tidigare israelisk parlamentariker i en intervju säger : ”De måste förintas, allihop, dödas. Vi kommer att platta ut Gaza, förvandla dem alla till damm, och sen kommer armén rensa området. Sen ska vi börja bygga nya områden, åt oss själva".

Eller när man i israelisk media säger att ”Gaza bör bli ett slakthus”och ”det finns inga oskyldiga, ingen befolkning; det finns 2,5 miljoner terrorister”. 

Teodorescu Måwe anklagar gärna andra för att vara emot Israels rätt att existera. Men när det israeliska parlamentet i veckan röstade för en resolution som motsätter sig bildandet av en palestinsk stat, lyser hennes kritik med sin frånvaro. Vad hände med Palestinas rätt att existera, Teodorescu Måwe? Att inte ockuperas?

Ett annat exempel är hennes kritik mot att  använda sig av siffror från hälsodepartementet i Gaza, som styrs av Hamas. Men varför berör hon aldrig skälet till att just dessa siffror är de enda som finns att tillgå?

Att ingen annan kan räkna de döda beror nämligen på att oberoende journalister inte släpps in i Gaza. Hjälporganisationer och oberoende observatörer nekas tillträde. Reportrar utan gränser har flera gånger anmält Israel till Internationella brottmålsdomstolen i Haag, eftersom över hundra palestinska journalister dödats under kriget.

Det är skälet till att vi bara har hälsodepartementets siffror. 

När Alice Teodorescu Måwe viftar bort de anklagelser som utreds av internationella domstolar har det inget med juridik att göra – utan demagogi. 

Hon påpekar ofta och gärna att hon själv är jurist. Det är jag med. Men ingen av oss har praktiserat yrket särskilt länge. Vi är som utbildade tandläkare som aldrig haft några patienter. Inte mycket att ha i sammanhanget alltså.

Istället bör vi båda två förlita oss på andra. Och alltifrån FN-experter, folkrättsjurister och den Internationella domstolen i Haag tar dessa anklagelser på största allvar. Det bör Teodorescu Måwe också göra.