I politiken kan allt förändras på ett ögonblick.  Men en sak som återkommer lika förutsägbart som att årstiderna växlar. Det är att Socialdemokraterna med jämna mellanrum "tar ett nytt grepp" om klimatpolitiken. (Sen händer oftast inte så mycket.)

Denna gång är det en av av Socialdemokraternas elva arbetsgrupper som fått i uppdrag att stå för nytänkandet.

När jag läser analysen nickar jag instämmande på flera ställen. Klassperspektivet tydliggörs och det talas om att rusta samhället för ett förändrat klimat.

I analysen syns också en vilja att nå bortom Miljöpartiets kärnväljare, de kosmopolitiska väljargrupper den brittiska journalisten David Goodhart kallar "Anywheres". S verkar också vilja nå grupper med en stark lokal identitet och traditionella värderingar, så kallade "Somewheres". 

Det är rätt uppgift för partiet. 

Men de missar det bästa sättet att göra det på. Tyvärr brukar Socialdemokraterna alltför ofta spela ner allvaret i klimatkrisen, hålla sig till att prata om nya jobb och vika ner sig när det blir obekvämt. Det är en dålig taktik.

Att hantera kriser är nämligen socialdemokratins superkraft. Det syntes inte minst under pandemin då stödet för S steg markant. Sannolikt är Socialdemokraterna det parti som har mest att vinna på att tala allvar. Göra väljarna krismedvetna.

I veckan kom en nyhet om att systemet med strömmar i Atlanten, där Golfströmmen ingår, riskerar att kollapsa. Socialdemokraterna borde kalla till pressträff. 

I en klimatdebatt som handlar om krisberedskap och beslutsamma, kollektiva åtgärder skulle S mycket väl kunna stå som vinnare.