Hur ska man få ihop det jubel och den sorg som detta val till EU föder i ens huvud?

Jubel: Fi kom in och fick ett mandat, Miljöpartiet blev näst största parti, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ökade lite grann och Moderaterna kollapsade! Alla de partier jag gillar gick framåt! En riktigt underbar, ovan känsla! Vänstervåg, grön våg och feministisk våg, som flödar in i EU från Sverige. Stolt!

Och så glädjedödarna Sverigedemokraterna, som gick framåt och tog två mandat att tillföra den skrämmande främlingsfientligheten och högerextremismen, som växer i Europa, men – det får vi inte glömma – ändå blir en absolut minoritet i EU. I skrivande stund har Storbritannien och Belgien inte lyckats få ihop sina siffror, så vi har inte fått några säkra resultat från hela EU. Men det verkar klart att Frankrikes och Storbritanniens etablerade politiska partier liksom svenska Moderater kollapsat; att de främlingsfientliga Ukip i UK och Nationella Fronten i Frankrike verkar ha blivit största partier. Det är en politisk jordbävning i Europa, som sänder kalla 1930-talskårar utför ryggraden. De etablerade partierna går i total otakt med sina medborgare. När de lämnat de missnöjda och utsatta i sticket och satsat på ökade klyftor, missnöjesröstar de arga på partier som skrämmer eliten.
    
Men jag föredrar jublet! Valet visar på en kraftig vänstervåg i Sverige; en ung, tuff, feministisk medvetenhet, en insikt i miljöfrågorna, som med rätta gynnar MP, och en stark vänstervåg över nästan hela fältet. Räknar man Fi till vänstern, vilket 85 procent av deras väljare gör, fick rödgrönrosa vänster 51, 1 procent av rösterna, medan alliansen fick 35,1. Och vi kommer att bli det första landet som skickar en folkvald, feministisk kandidat till EU.

Heja, trots SD, Sverige.