Jag vill dela med mig av ett färskt exempel.

Jag står en morgon i juli beredd med minibussar på en parkering i ett av våra bostadsområden och väntar på nya deltagare som ska följa med på en gemenskapsresa i fyra dagar. När en av familjerna anländer står deras grannar på balkongen, mamman i familjen ropar högt till sina grannar. ”Nu åker vi på semester!” Det visar sig under resan att familjen inte har varit på någon fritidsaktivitet utanför bostadsområdet på många år. Efter denna resa deltar nu familjen hos oss i den dagliga verksamheten och mycket är på väg att förändras. De vuxna säger att livslusten börjar återvända och barnen ser fram emot helger och ledighet där de kan träffa andra och umgås i trevliga former. 

Med dessa tankar i bakfickan närmar vi oss den tid på året då politiken i kommuner och regioner ska fatta beslut om kommande årsbudget. I Örebros budget liksom i många andra kommuners budgetar finns en post för föreningslivet, utformat på olika sätt och med olika stora pengapåsar. Vikten i föreningsarbetet är långsiktighet och stabilitet. Det tar tid att bygga upp en trygg organisation där medlemmar och deltagare vet att verksamheten finns kvar och kan utvecklas, inte bara på sommarhalvåret. Vi har under flera år fått möjlighet till extra sommarbidrag och detta har gjort att vi har kunnat erbjuda fler människor en innehållsrik sommar. Med tillgång till dessa bidrag växer också antalet deltagare i den dagliga verksamheten. Att växa är positivt men det ställer också krav på vår verksamhet. 

Så ett gott råd till politiken är, våga satsa på högre grundbidrag till demokratiska organisationer så att en långsiktig verksamhet kan skapas eller utvecklas. Projekt och andra kortsiktiga insatser kan behövas, men ett gott resultat av socialpolitik visar sig inte på några få månader eller år. Mjuka investeringar är lika viktiga som hårda investeringar, utan medborgare som mår bra, mår heller inte kommunens budget bra och staden utvecklas inte till allas fördel.