Men sommaren bjuder in till att tänka på hur naturen fungerar. Det är lika bra att erkänna, vi svenskar har i smyg längtat efter varmare väder. Även om vi förstått att klimatförändringar är ett allvarligt hot på litet högre nivå så vill vi gärna ha varmare somrar. Synd bara att växthuseffekten framför allt leder till mildare vintrar (färre skiddagar och mer fästingar) och varmare nätter – i och för sig trevligt – men det var ju de där gassande soltimmarna vi ville åt.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Mitt intryck är att det blir bara blåsigare på somrarna och jag har frågat någon klimatexpert om detta. Är det mer energi i atmosfären som leder till ökad blåsighet? Det verkar plausibelt men min vän svarade att å andra sidan så leder klimatförändringarna till mindre skillnad mellan ekvatorn och polerna (som ju värms fortare) så då kanske det finns mindre orsak för vinden att blåsa. Sanningen är väl att vi inte vet – detta är ett engångsexperiment i stor skala. 

Klart i all fall att det är färre insekter. Jag är tacksam för att slippa plocka bort getingbon som jag brukade på somrarna förr. Numera börjar jag varje morgon med att gå runt med en pensel bland mina tomater, jag går från den ena till den andra och säger "bzz bzz". Känns viktigt att lura tomaterna att det är insekter som pollinerar dem. Annars kanske inte tomaterna blir goda.

Det här är väldigt skojigt när det gäller tio tomatplantor och man ändå skall vattna och "tjuva" dem. Men i större skala är det en katastrof. Bi-samhällen dör ut i stor skala och en ansenlig del av världens grödor och frukter är beroende av insekter för pollinering. I Kina har jag sett bilder på att man kommenderat upp kvinnor och barn i äppelträden. Det blir antingen extra kostnader för pollinering eller en välfärdsförlust om vi får en utarmning både på tallriken och av naturens variation med blommor, bär och fåglar. 

Fiskar gör jag heller inte nuförtiden. Tidigare har jag fiskat mycket. Det var en granne här i Bohuslän som gav mig ett skäddegarn när jag var barn och sedan dess har jag fiskat i samma vik i 50 år. Det visar sig att det är precis så biologerna gör när de vill mäta fiskbestånden. Man kan inte bara förlita sig på kommersiell fiskestatistik för de professionella fiskarna blir ju varje år bättre – de har större båtar, bättre information, ekolod och annat så de kan fånga ökande kvantiteter även om fiskeståndet är vikande.

"Numera fångar man bara krabbor i näten. Senaste torsken var en mager stackare för flera år sedan."

Om man däremot använder samma enkla metoder år efter år i samma vik – ja då ser man att fångsterna bara sjunker. Med ett 90 meters bottengarn brukade jag (som var litet nördig och skrev upp mina fångster) få ett tiotal stora torskar, spättor och tungor. Sen fick jag inte sätta nät förrän jag ätit upp allt detta... Numera fångar man bara krabbor i näten. Senaste torsken var en mager stackare för flera år sedan. 

I år har jag dock märkt lite fler flöten ute på de ställen jag brukade fiska, så jag blev nyfiken. Jag hoppades att fisken börjat "komma tillbaka". Man är ju optimist och kylan och blåsten gör ju att vattnet är friskt. Men jag vet att de lokala bestånden av vitfisk är så illa däran att de omöjligen kan repa sig på ett par år. I går träffade jag den fiskare som satt ut tinorna vars bojar jag sett. Han ägnar sig åt ett nytt och intressant fiske. Han bekräftade att det inte fanns någon av de vanliga fiskarterna. "Det är bara krabbor – och just nu är det inte så mycket i dom". Men han fiskade snultra – det är ingen matfisk men dessa små rackare är eftertraktade av laxodlarna i Norge. De äter nämligen laxlössen som lätt drabbar stora besättningar. Fiskaren var glad – det är ju ett miljövänligt fiske (mycket bättre att de använder snultror än bekämpningsmedel). 

Svamp har vi inte sett så mycket till. Men det lär komma efter de senaste regnen. Vi har dock slutat plocka här i Bohuslän. För mycket fästingar. Jag har en doktorand Daniel Slunge, som snart skall försvara sin doktorsavhandling om fästingar. Deras ökning beror delvis på klimatförändringarna. Mildare vintrar innebär mycket fler fästingar och stora förluster av välfärd. Fästingar liksom myggor breder ut sig. Nyss klagade jag på att bin och andra insekter dör ut – men här ökar minsann biodiversiteten!

Det är dock inte alltid bra för människan. Vi får fler sjukdomar och frågan är vad den ekonomiska kostnaden är och vad man kan göra åt detta. Det är inte bara att räkna kostnaderna för sjukvård för det är ju också förlorad välfärd om vi inte längre kan springa ut på en sommaräng och plocka blommor till vår käraste. Vad detta är värt kan folk ha olika åsikt om.

Det verkar som folk härikring som är vana vid fästingar bryr sig mindre än folk norrut som ännu inte vant sig vid fästingar. Beror det på att dessa är överdrivet rädda för det okända med nya faror eller beror det på att folk vänjer sig och ändrar sina vanor? Kanske börjar spela dataspel istället för att vandra i naturen? Då gör det ju inte så mycket om det finns fästingar.

Mitt råd är ändå att vaccinera sig mot TBE, stoppa ner byxorna i strumporna och fortsätta kämpa för en tillgänglig natur utan alltför stora eller snabba förändringar!