Han dömdes i Högsta Domstolen (HD) för ringa människosmuggling. Fallet blev prejudicerande, det vill säga vägledande för framtida rättsprocesser. Sedan dess har ett hundratal processer per år som rört olika varianter av brottet människosmuggling passerat svenska domstolar.

Den 26 januari nästa år är det dags för ytterligare en huvudförhandling i Malmö tingsrätt. Denna gång gäller det åtalet mot journalisten Fredrik Önnevall och hans två kollegor. I samband med inspelningar av SVT:s dokumentärserie Fosterland, som bland annat handlar om migration, smugglade journalisterna en 15-årig syrisk pojke in i Sverige. Pojken, som flytt från krigets Syrien, sökte och fick sedan asyl.

Att människosmuggling i vinstsyfte över huvud taget är kriminaliserat har dock legitima skäl. Utöver vapen- och narkotikasmuggling är illegala transporter av människor över gränser en av världens mest lukrativa branscher. Det kan röra sig om trafficking, eller organiserad flyktingsmuggling där smugglaren tjänar stora pengar på att människor på flykt köper en plats i en lastbil eller gummibåt. Smuggling där människor utnyttjas ska givetvis motarbetas. Där är kriminalisering ett verktyg, ett annat hade kunnat vara lagliga vägar in i Europa för människor på flykt.

Men det finns en typ av smuggling som skiljer ut sig. Det är den smuggling av människor som äger rum helt enkelt för att personer vill hjälpa vänner, släktingar eller fullständiga främlingar att ta sig från konfliktdrabbade områden till Europa. I det EU-direktiv som föreskriver vilken lagstiftning medlemsstaterna ska ha avseende människosmuggling finns en så kallad humanitär klausul.

Den innebär att medlemsstaterna har rätt att välja att inte straffa personer som ger en utlänning hjälp att passera in i eller genom en medlemsstat. Förutsatt att hjälpen är ideell, det vill säga utan vinstsyfte, och av humanitära skäl.

I mars i år valde dessutom Europeiska rådet att förtydliga detta genom ett pressmeddelande, där man betonar medlemsstaternas möjligheter att välja att inte utdöma påföljder mot personer som underlättar olaglig inresa av humanitära skäl.

Det är i ljuset av den här möjligheten till humanitärt undantag som åtalet mot Önnevall med kollegor blir intressant. I Sverige finns fortfarande ingen lagstiftning som tydligt säger att humanitär smuggling är tillåten. I 2009 års fall diskuterade HD möjligheten att göra avsteg från det, och fria den åtalade med hänvisning till att han uppgivit humanitära skäl som grund. Det föll på juridiska teknikaliteter. Men den huvudsakliga frågan är principiell.

I en artikel i Svensk Juristtidning, konstaterar professor emeritus i straffrätt vid Lunds universitet Per Ole Träskman att lagstiftning är knuten till specifika politiska värderingar, snarare än att vara rent objektiv.

”Inte heller besluten inom rättsskipningen kan tas utan beaktande av bakomliggande ideologiska värderingar. Det finns en klar förväntan om att domstolarna också i sina beslut realiserar de värderingar som man har avsett att främja genom gällande lagstiftning”, fortsätter han.

Nils Jareborg, professor emeritus i straffrätt vid Uppsala universitet, har också uttalat att kriminalisering bör ske endast av handlingar som är så förkastliga att inga andra alternativ återstår. Det finns således inget i vår rättsordning som tvingar oss att straffa personer som hjälper flyktingar in i EU eller Sverige. Det finns inget som tvingar oss att kriminalisera solidaritet.

Att köra hem en släkting över Öresundsbron anses i dagsläget vara en akt av kärleksfull omtanke för vissa svenskar, och ett brott för andra. Det är upp till oss med medborgarskap att mobilisera för den lagstiftning vi vill se. Mejla dina riksdagsledamöter, det är de som stiftar lagar. Demonstrera, samla in namnunderskrifter. Den organiserade smuggling som drabbar människor negativt ska givetvis motarbetas, medan den humanitära smuggling som sker av solidaritet aldrig kan vara kriminell. Om vi nu inte vill låta eftervärlden tro att handlingen att hjälpa människor på flykt från krig och förföljelse till trygghet var något av det mest avskyvärda vi kunde tänka oss i vår tid.