Tanvir Mansur: Solidaritet med Gaza har inga nationsgränser

Hundratusen demonstranter med banderoller, plakat och palestinska flaggor fyllde gatorna i Bangladeshs huvudstad Dhaka. På taken till tågvagnarna satt människor med flaggor i Palestinas färger. De protesterade alla mot Israels folkmord mot palestinierna i Gaza.

Demonstranten Airuz Jahan Prarthona berättade för Al Jazeera att hon tycker att muslimer borde hålla ihop:

”Arabstaterna har mycket de hade kunnat bidra med, men de är tystlåtna. Vi vill protestera för att visa [palestinierna] att de inte är ensamma.”

Några dagar tidigare, måndagen den 7 april, höll palestinierna på Västbanken en global strejk för Gaza. Jag fick meddelanden från vänner på Västbanken att städerna var tomma. Bussarna slutade gå i Ramallah och affärerna i Betlehem var stängda. 

Men det var inte bara i Palestina som strejken skapade spökstäder. Samma dag lämnade bengaliska studenter från Dhaka till Chittagong sina universitet, och arbetsplatserna höll stängt. Flera tusen människor i de olika städerna samlade sig sen för att marschera. Bangladesh vill visa solidaritet med folket i Gaza.

Sedan den 7 oktober 2023 har åtminstone 62 614 palestinier dödats av Israel och 1 139 israeler och andra har dödats av Hamas och deras allierade. 

När Israel bröt vapenvilan i mars var Gazaremsan redan i ruiner. Det finns snart inga byggnader kvar. 2,3 miljoner människor har ingenstans att ta vägen, ingen plats är säker från bombningar eller artilleritrupper. Området har redan passerat gränsen till massvält, eftersom Israel inte låter nödhjälp att komma in.

Det är inte konstigt att Bangladesh vill visa solidaritet. De har en historia som liknar palestiniernas. Fram till 1971 hette landet Östpakistan, och styrdes från ett land väster om Indien. 

Bengaler fick inte prata sitt eget språk och 1952 avrättade västpakistanska soldater de studenter som demonstrerade för rätten att tala modersmålet. Det påminde om en militär ockupation. 

Under befrielsekriget 1971 utförde Västpakistan ett folkmord på bengalerna. Uppemot två miljoner människor ska ha dött. Det är än idag inte erkänt som ett folkmord.

Så på fredagen marscherade hundra tusen människor på gatorna i Dhaka. Det handlade inte bara om religion. Bengaler från olika ideologiska inriktningar, partier och rörelser var ute och demonstrerade.

När jag var på Västbanken och berättade för palestinier att Storbritannien delade upp Indien 1947 blev många förvånade. Det var bara året efter som britterna, tillsammans med FN, delade upp Palestina för att skapa en israelisk stat. 

Sydasien såg på den tiden en massmigration där miljontals hinduer och sikher blev tvångsförflyttade det till det nya Indien, och muslimer blev tvingade att bege sig till Väst- och Östpakistan. 

1948 flydde 750 000 palestinier flydde sina hem under al-Nakba (”katastrofen” på arabiska). Konsekvenserna av det påverkar palestinier än idag. 

Bangladesh har inte haft några officiella diplomatiska samarbeten med Israel. I min mormors pass från 1980-talet stod det att passet är giltigt i ”alla världens länder förutom Israel, Taiwan och Sydafrikanska unionen”. 

Medborgare i Bangladesh har med det passet inte kunnat resa in till Israel, och därmed inte heller Palestina. Den förra regeringen i Bangladesh, som leddes av premiärministern Sheikh Hasina, tog bort den här formuleringen 2021. Nu har den nya interrimregeringen återinfört passets protest mot Israel.

Bangladesh är inte ett rikt land. Om Trumps tullavgifter till landet på 37 procent hade blivit verklighet, hade det drabbat dem hårt. Ändå är ett slut på Israels krig mot Gaza bland de viktigaste frågorna för bengaler. 

Solidaritet har inga nationsgränser.