För drygt en månad sedan valdes Xi Jinping till partiordförande för en historisk tredje period, samtidigt som hans befogenheter utökades och centraliseringen av makten ytterligare befästes. I den västerländska rapporteringens geopolitiska fokus på Kina som en ogenomtränglig monolit föll, i vanlig ordning, det vardagliga perspektivet bort. Vilket var synd. 

I skrivande stund pågår de största protesterna sedan upproret vid Himmelska fridens torg. Protesterna utgör den största utmaningen mot det kinesiska kommunistpartiet på flera decennier. 

Den utlösande händelsen var en vaka för dödsoffren vid en hyreshusbrand i staden Ürümqi, huvudstaden i Xinjiangprovinsen. Branden krävde minst tio dödsoffer, däribland barn. Trots att de lokala myndigheterna nekar till uppgifterna är den allmänna uppfattningen från platsen dels att boende hindrats från att lämna den brinnande byggnaden på grund av covidrestriktioner, dels att brandkåren hindrats i sitt arbete av samma anledning. 

Vakan övergick till öppna gatuprotester. Videoklipp från platsen visar att människor river ner en avspärrning, konfronterar ordningsmakten och kräver ett slut på lockdowns. 

Ett dygn senare spred sig protesterna till andra delar av landet, bland annat till Shanghai, Beijing, Chengdu, Lanzhou och Wuhan. De fortsätter öka i omfattning och sammanfaller i tid med upploppen vid Foxconns anläggningar. 

Ett symboliskt viktigt uttryck för protesten har blivit ett tomt, vitt pappersark. Det representerar allt som inte får sägas och riktas mot censuren och övervakningen. 

Utvecklingen skiljer sig på en rad punkter från de protester vi oftast ser i just Kina, där tidigare rörelser främst varit lokala och riktat udden mot lokala makthavare, i syfte att undgå anklagelser om att försöka underminera den politiska makten. 

Vad vi nu ser är motsatsen – landsomfattande öppna gatuprotester, med kritiken riktad direkt mot Xi Jinping och Kinas kommunistiska parti. Man har fört fram öppna krav på Xis avgång, något som tidigare varit otänkbart mot bakgrund av de repressiva återverkningar som följer med en sådan formulering. Rörelsen vänder sig mot censuren och övervakningen, samt består av en landsomfattande och bred koalition av olika grupper och intressen. 

Här ingår unga och elitstudenter från Tsinghua, tillsammans med storstädernas medelklass. Men bilden är betydligt mer komplex än så. Det är av betydelse att upproret startade i Ümrüqi, där den uighuriska befolkningen utsatts för massiv övervakning och repression under många år. 

Upploppen vid Foxconn spelar också en avgörande roll. Foxconn har implementerat Xi Jinpings covidstrategi genom att bland annat spärra in fabriksarbetare under perioder upp till 70 dygn. Anställda har fått sova på fabriksgolven, avskurna från sina vänner och utan möjlighet att återvända till sina hem. För en dryg vecka sedan stormades slutligen Foxconn från insidan när människor kollektivt bröt sig ut mot friheten. Till Apples och Teslas... glädje? 

Mottagandet av revolten har varit nervöst. Sedan protesterna startade har många människor fängslats. Ett antal städer har också börjat backa och lätta på covidåtgärderna. Trots att restriktionerna såväl som övervakningen upplevts olika av olika grupper har en massivt utbrott av solidaritet ändå kunnat uppstå. En rörelse som binder samman olika etniska grupper, olika klasser och olika generationer utgör en reell huvudvärk för regimen. 

Så till frågan, is this thing on? 

This thing is on, alltid.