För knappt ett år sedan offentliggjordes grundandet av Solidariska byggare, en ny fackförening inom SAC. Syftet var att organisera och stötta migrantarbetare inom byggsektorn, där villkoren förslummats och arbetarna är väldigt utsatta. För att nå ut initialt producerade man bland annat reklamfilmer på olika språk, där man uppmanade människor att höra av sig. 

Succén var omedelbar och tillströmningen blev så hög att man inte längre behöver göra reklam för sig själva. På mindre än ett år har man kunnat hjälpa medlemmar till flera miljoner i utbetalningar, i de många fall där arbetsgivaren struntat i att betala ut lön för utfört arbete. 

“Vi skulle egentligen behöva vara tre gånger så många förhandlare” säger Pelle Sunvisson, en av grundarna. “Vi växer så snabbt och vill lösa ännu fler fall”. 

Nyckeln till framgångarna beskriver Sunvisson som helt vanligt fackligt arbete. Men här finns också en annan avgörande faktor som man gärna delar med sig av till andra fackliga – undanröjandet av praktiska hinder för kontakt och organisering. Något som gör stor skillnad för möjligheterna att hjälpa medlemmar och att få kontakt med nya. 

Konkret arbetar man utifrån tre olika utgångspunker: 

• Solidariska byggare arbetar utifrån att du ska kunna komma till facket för att få hjälp, delta i möten och bedriva fackligt arbete på vilket språk som helst. Därför finns tolkhjälp på ryska och spanska, samt många medlemmar som hjälper till med ytterligare språk vid behov.
• Man fokuserar på fackets uppgift som ett sätt att reglera relationen mellan arbetsköpare och arbetare. Statens syn på medborgarskap och migrantstatus lämnar man till staten. Det finns alltså inga hinder för papperslösa arbetare att delta och organisera sig. 

• Enkelhet att få dispens för den fackliga karensen, som i normala fall innebär att du måste ha varit medlem tre månader för att kunna få hjälp. Solidariska byggare kan därmed agera direkt när en ny medlem kommer med ett ärende. 

Den bakomliggande principen är att undvika en hierarkisk relation till den som söker hjälp. Solidariska byggare satsar istället på att medlemmarna ska kunna organisera sig själva. 

”Vi möter människor i ögonhöjd. De är inga stackare som behöver hjälp. De behöver bara sätta sig in i vad de har för rättigheter och hitta ett sammanhang att organisera sig”, säger Sunvisson. 

”Solidariska byggares målgrupper kommer ofta från länder med svaga fackföreningar och svaga rättigheter för arbetare. Men det krävs inte särskilt mycket för att de som kommer till oss kan börja försvara sig mot osjysta arbetsköpare.” 

Den bredare samhällstrenden där framförallt en rad högerpartier försöker ställa arbetare mot arbetare utifrån etniska gränsdragningar ser Sunvisson som sorglig. Men han pekar också på 

ett stort intresse för frågan bland Byggnads medlemmar, som bland annat drivit frågan om tolkhjälp inom sitt eget förbund. 

Det är hoppingivande att landets största byggfack vill kunna arbeta mer offensivt i frågan. Den cyniska exploateringen av utländsk arbetskraft ger en förslumning av arbetsvillkor och löner inom hela branscher. Hårt arbetande människor får inte betalt, arbetsköpare har satt i system att kontakta gränspolisen för att bli av med anställda som ber om sina löner, säkerheten på arbetsplatser åsidosätts och ingen vågar säga ifrån. En oerhört dyster utveckling som behöver vändas. 

Här visar Solidariska byggare vägen framåt. Att möta människor i ögonhöjd, skapa utrymme för organisering, och utgå från att arbetare kan strida för sig själva med facket i ryggen. Det gör inte bara all skillnad i världen, det är också en absolut nödvändighet. För de är inte kloka, de där kriminella arbetsköparna.