Inte sällan hånat från vänsterhåll och ansett som fegt och att vika ner sig. Så kan det se ut i stunden, men nästan 100 år av enträget reformarbete och samarbete har otvetydigt fört Sverige i rätt riktning. Ofta har det krävts kompromisser för att nå dessa framgångar, men varje gång du ska göra en kompromiss måste du själv veta vad du vill. Var din start i förhandlingen är och hur långt du är beredd att gå. För att väljarna ska kunna respektera kompromissande med viktiga frågor måste också de veta vad du vill och att du är att lita på.

Problemet med förra veckans utspel om att vilja samarbeta med Centerpartiet var snarare tajmingen. Allt för lite av den politiska rapporteringen ett drygt halvår före valet handlar om politik, och allt för mycket om det politiska spelet. Att ta sig ton och utmana rådande orättvisor kräver i det läget mer mod och det är farligt när oron att göra fel leder till att du inte vågar ta risken att göra rätt. Om partierna dessutom befolkas av fler så kallade strateger än av politiker är risken hög att det som trendar på Twitter styr utspel. På Twitter trendar aldrig helt vanliga otrendiga orättvisor. Där vinner alltid vem-tar-vem-leken, men politik är så mycket viktigare än att reduceras till det.

Utspelet om samarbete med Centerpartiet fick inte den framgång som jag gissar var tänkt från de strateger som vill vara med i journalisternas snackisflöden. Istället för att slå in en kil i borgerligheten och framstå som ansvarstagande blev effekten den motsatta. Centerpartiet svarade kaxigt att alla som vill får stödja en alliansregering, och i helgen hade de fyra partiledarna på Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar möjlighet att visa upp sig tillsammans igen. Glada och stiliga, och helt utan några frågor om politikens innehåll. Bara yta, välpolerad yta. Och utanför står den som bjudit upp med en utsträckt hand. Ensam. Nog inte den mediabild någon enda strateg önskat sig.

Men inte nog med det. Ett opolitiskt utspel om form och spel väcker oro hos väljarna om vad som ska kohandlas om. Är det löntagarnas trygghet, arbetskraftsinvandring, inkomstbortfallsprincip i välfärden eller någon annan av de frågor där Socialdemokraterna och Centerpartiet har olika syn? Väljarna undrar ju fortfarande vad Socialdemokraterna själva vill i många frågor.

Att ha makten medför det goda att du kan förändra och genomföra din politik, i sakta mak och med stegvisa reformer, men också det att din egen politiska agenda inte blir lika tydlig som den blir i opposition. Valrörelsen är en tid att synliggöra vad du åstadkommit och dina idéer kring framtiden.

Det för en osökt tillbaka till den dåliga tajmingen. Ett halvår före valet är tiden för de olika partierna, och kanske viktigast för de i regeringsställning, att berätta vart de står. Det är ju det valet handlar om – att ge väljarna möjlighet att välja. Sedan är människor inte dumma. Alla förstår att det parti som inte själv vinner 50 procent av väljarstödet måste kompromissa.

Självklart söker Socialdemokraterna samarbete över blockgränsen för trygga långsiktiga majoritetsbeslut. Med Centerpartiet finns en historia av gott samarbete, även om det då var ett Centerparti som hade paroller som ”Hela Sverige ska leva” istället för ”Fuck facket forever”. Oaktat, samarbete kommer att behövas. Det har en alltid gjort. Det är bra för Sverige och ger möjlighet att uträtta mer med det mandat väljarna gett. Sedan två val tillbaka än viktigare för att inte ge Sverigedemokraterna mer inflytande än vad deras väljarstöd motsvarar. Men just nu, i början av en valrörelse och när Alliansen ägnar all kraft och snygga pressbilder åt att återupprätta förtroende för en sargad borgerlighet, passar det osedvanligt dåligt att börja en inblanco-förhandling. Det finns ett val att vinna först.

Ett val som måste handla om de utmaningar vi står inför, om höger eller vänster, om sakpolitiska skillnader och om visioner för framtiden. Ett val som ger ett valresultat som är utgångspunkten för hur och med vem det går att samarbeta för att nå bästa möjliga resultat i att genomföra sina idéer.

Jag tar det inte för omöjligt att Centerpartiet efter ett val finns med i diskussioner, men allt beror ju på hur valet går, och just nu borde siktet vara inställt på att vinna väljarnas förtroende för sin egen politik.