S menar att Sverige inte ska vara bättre än andra EU-länder, man talar allt mer om hjälp på plats, i Sverige ska det finnas mottagarcenter för asylsökande innan de placeras i kommuner, samt att man ska utöka möjligheten att placera människor i förvar. SD har redan sagt allt det där. 

Man förlänger också den tillfälliga lag där flyktingar som har skyddsbehov ska få temporära uppehållstillstånd. Skyddsbehovet ska prövas var tredje år och den som saknar skyddsbehov ska inte få sitt uppehållstillstånd förlängt. 

Hur det ska vara bra för integrationen och viljan att investera i det nya landet och språket är oklart. Men S har inte integration eller barnens bästa som den viktigaste frågan, hade man menat allvar hade man infört permanenta uppehållstillstånd och rätt till familjeåterförening. 

Vad vi ser nu är en desperat strategi som inte handlar om invandrade utan om den grupp väljare som inte tror att Sverige klarar mottagandet. Och hur ska väljarna kunna tro något annat? Inget parti i riskdagen utom Vänsterpartiet och Centerpartiet pratar om konkreta förslag och lösningar. I samma ögonblick som den tidigare statsministern Fredrik Reinfeldt (M) ställde välfärd mot öppna gränser i sitt bevingade öppna era hjärtan-tal visste jag att S aldrig kommer att klara att ta sig ur den uppställningen. Redan då hade S målat in sig i ett hörn, man ville inte investera i välfärden mer än nödvändigt. Det här är ändå tredje vägens socialdemokrater vi pratar om. 

Det finns ingen som kan övertyga mig om att den flyktingpolitik som vi nu ser är vänsterpolitik eller ens klassiskt socialdemokratisk. 

Att gå med på att ställa antalet jobb och utbud av välfärd mot antalet flyktingar är att ge upp och anamma högerns konfliktlinje. Förutom att man kan ta vilka två poster som helst och ställa mot varandra så är avsaknaden av ett eget svar och alternativ ett tecken på vänsterns reträtt.

Om vi själva inte tror på progressiv ekonomisk politik, hur ska väljarna kunna göra det? Tro sjutton att människor med låga pensioner, otrygga anställningar och de som arbetar inom låglöneyrken känner oro. Att några säger nej till invandring är inte konstigt när S själva kommunicerar: din trygghet eller deras asylrätt.

Visst, Sverige har tagit emot många på kort tid. Det beror på att kriget i Syrien rasade, och att en av vår tids värsta diktatorer slaktar sin egen befolkning. Inte nog med det, en aldrig tidigare skådad terrorgrupp som IS har dykt upp och kvaddat stora områden i Mellanöstern. 

Flyktingkonventionen kom till efter andra världskriget av en anledning. När judar flydde från Nazityskland ville länderna i Europa inte ta emot dem med hänvisning till ekonomiska och sociala argument och på grund av rädsla för ökad arbetslöshet. Länderna menade också att en judisk flyktingström skulle leda till ökad antisemitism och ”ett judeproblem”. 

Att försvara FN:s flyktingkonvention idag är stå upp för rätten att skydda mänskligt liv även när det finns en oro för jobben. 

Vänstern är rädd att ett stort flyktingmottagande ska öka utbudet av arbetskraft och leda till arbetslöshet, vilket i sin tur skulle försvaga fackets roll, lönerna pressas nedåt och ojämlikheten växer. Högerpartiernas svar är sänkta löner och enkla jobb. 

Men hittills har det inte lett till det tack vare att vi har den lönebildning som vi har och en fungerande arbetsmarknad. 

Svensk socialdemokrati borde lyfta fram just det. Och ännu mer prata om att man har varit bra på att investera i människor och utbilda arbetskraft inom bristyrken. 

Till exempel behövs det hundratusentals personer de närmaste åren inom äldreomsorgen. Kan man locka människor dit med bättre arbetsvillkor, kortare arbetstid och möjlighet till utbildning? 

Vissa kommuner som Södertälje och Malmö går på knäna för att andra kommuner undkommit sitt ansvar, det borde vara betydligt tuffare inställning mot dem som inte bidrar. Andra kommuner har vuxit med glädje tack vare de nya invånarna. Allt handlar om lösningar. 

S flyktingfientliga strategi har hittills inte lönat sig. En ny undersökning gjord av Novus visar att SD har ökat sitt förtroende i flyktingfrågan medan S ligger kvar på exakt samma siffra som för fyra år sedan trots den stora omläggningen. Samtidigt som väljarna inte längre tycker att S har den bästa politiken i partiets viktigaste fråga – jobben. Av tio sakpolitiska frågor som väljarna tycker är de allra viktigast just nu så har Socialdemokraterna förlorat förtroende i sex av tio. 

Vi har alltså ett parti som implementerat flera av SD:s förslag, demobiliserat flera av sina egna valarbetare, förlorat förtroende i de viktigaste sakfrågorna och på kuppen bidragit till en ökad misstänksamhet mot invånare från andra länder.

Något har gått sönder.

Valledningen bär ansvaret för den kanske hittills sämsta valrörelsen i partiets historia.