Smörad räkmacka – men bara om pappsen sitter på ett företag

Idag har Dagens ETC en ny granskning som handlar om en av många avarter på Stockholms sjuka, utestängande, spekulationsfixerade bostadsmarknad.

Företagslägenheter. Har du hört talas om det?

Alltså en alldeles speciell typ av boende som gör att en värd kan strunta i att släppa ett ledigt objekt till kön där hundratusentals väntar för att istället hyra ut till en entreprenör som sedan kan hyra vidare till någon stackars hemlös Spotify-konsult som är på tillfälligt besök. Allt för att huvudstadens näringsliv ska kunna spinna vidare.

Smart, modernt, lösningsorienterat.

Ockerchock där värd och bulvan delar vinsten mellan sig.

Ett problem är att företagslägenheter inte existerar. Det är en konstruktion för att förvandla en reglerad hyra till något helt annat. Marknadshyra. Ockerchock där värd och bulvan delar vinsten mellan sig. Det är dessutom en olaglig konstruktion, kastad på sophögen av svensk domstol. Inte ens gråzon. Olaglig.

Ett paradis för entreprenörer som vill skörda desperation.

Ändå fortsätter aktörerna som om ingenting hade hänt. De tar smällen och vänder andra kinden till när pungslagna andrahandshyresgäster kräver tillbaka oskäliga påslag. De vet ju att det finns miljoner att hämta. Om bara regeringen visar sig vara förstående. Och den är mycket förstående. Man har till och med skickat med ett särskilt tilläggsdirektiv till den pågående ”Utredningen om enklare privatuthyrning och ändring av presumtionshyror”.

– För att underlätta för företag att rekrytera personal med rätt kompetens finns det ett behov av att kunna erbjuda tillfälliga och flexibla bostadslösningar. Det är viktigt för svensk arbetsmarknad och svenska företags konkurrenskraft, säger justitieminister Gunnar Strömmer (M) i en kommentar.

Det finns ett Stockholm du ser, en yta av regelverk och ordning. Det finns parallellt ett annat Stockholm, den mörka undersidan, där lägenhet efter lägenhet försvinner in i hotellifiering eller bara simpla Airbnb-upplägg.

Dagens ETC:s journalister får bara efter tio minuter ett erbjudande.

Ett paradis för entreprenörer som vill skörda desperation.

Dagens ETC:s journalister får bara efter tio minuter ett erbjudande. En stor och fin treummare för knappt 30 000 kronor. Men egentligen ska den kosta 13 000 kronor. Den hyrs ut av tv-kända mästerkocken Helena Ekman. Hon är vd för ett bulvanbolag som omsätter 93 miljoner kronor. Överhyror samlade på hög, överhyror som betalas av sådana som Adrian. 26-åringen är en av Ekmans hårdhänt mjölkade andrahandshyresgäster.

– Folk i min ålder är fucked. Enda alternativet är att betala multum, suckar han.

Nej, det blev inte Python-kodaren Pavan från Bangalore. Det blev Blanka från Danderyd som vill pröva cityliv när hon lämnar flickrummet.

Utredningen kommer senare till våren.

Ska vi gissa att regeringen kommer kringskära Högsta domstolens beslut och anpassa lagen för sådana som Ekman, snarare än att se till att stärka Adrians rättigheter?

Vi ska i alla fall se det som ett högst möjligt resultat.

Jag hoppas Strömmer läser granskningen. Han verkar tro att branschen ger en korrekt bild av verkligheten när de påstår att de uteslutande hyr ut till spetskompetenser, alltså att ett företag gör upp med ett annat företag. Men riktigt så är det inte. Däremot erbjuder de en smörad räkmacka för exempelvis unga där papsen eller mamsen sitter på ett eget företag som kan fronta en affär som slutar med att snart oändligt många andra unga blir förbisprungna.

Nej, det blev inte Python-kodaren Pavan från Bangalore. Det blev Blanka från Danderyd som vill pröva cityliv när hon lämnar flickrummet.

För den som inte själv lever sitt liv i Stockholm är det svårt att beskriva hur extrem situationen blivit. Hur den upplevs. Hur den slår. Speciellt mot unga.

En orsak är just det där med marknad. Bostadsmarknad. Ett begrepp som ruttnar inifrån.

Lycka till, vänta på din chans i ett naggat, nonchalerat hyresbestånd.

Att vi ens talar om boende som ett slags ständigt pågående transaktion. Att många inbillar sig att smartast och snabbast vinner snarare än rikast förälder. Ta dina chanser. Eller hamna utanför. Lycka till, vänta på din chans i ett naggat, nonchalerat hyresbestånd.

Det här kan vi tacka politiken för. Politiken som älskar ägande. Politiken som överfört och odlat en mentalitet, driven till psykos av nollräntan som verkade vara permanent. Vem behöver en personlighet när du kan simulera förmögenhet med lånade pengar. Eller hyra direkt av skojare. Alla för alla och en för en.

Regeringen kan förstärka tendensen genom att ge krisens parasiter precis vad de önskar sig.

Regeringen kan annars agera rätt för många, inte bara för några. Vad gör man när det 2023 påbörjades färre nya bostäder än 1933 (då landets befolkning var 40 procent mindre)? Man bygger. Utav bara helvete, i systemförändrande omfattning, för både hyra och ägande, för olika plånböcker, blandat och demokratiskt fördelat.