Ibland är det svårt att tro sina egna ögons vittnesbörd. Genom public services Agenda, Rapport och Aktuellt och i alla de stora dagstidningarna ger Göran Persson, en gång statsminister för Socialdemokraterna, rådet att bilda koalitionsregering med Moderaterna.
Denne Persson är bland dem som gick från ett förtroendeuppdrag, givet av folket, direkt in i näringslivet. Han blev seniorkonsult på pr-byrån JKL, ansedd som Sveriges främsta lobbying-företag. 2008 utsågs Persson till Sveriges mäktigaste pr-konsult. De kunskaper han fått, som priviligierad politiker, de kontakter han i förtroende givits kunde nu användas till att lobba för företag och för näringslivets övergripande agenda. Vare sig han jobbar kvar eller ej tog han steget från politiker till lobbyist; och ska ses som en sådan. Att medierna föredrar att presentera honom som före detta statsminister – inte som topprankad lobbyist – finner jag fantastiskt och djupt avslöjande. Någon Paul Ronge-tänkare kan säkert berätta för oss hur många miljoner i pr detta gratisutspel i medierna var värt. Vem Perssons uppdragsgivare är kommer vi nog aldrig att få veta.
Vi vet alla att den ekonomiska guldkalven tagit makten också över politiken, sedan politiker à la Kjell-Olof Feldt och Persson fåtts att avreglera och frånta medborgarna inflytande och insyn över stora delar av det som en gång hörde till folkens demokratiska uppdrag. När Syriza i Grekland, ett vänsterparti, ”hotar” att vinna ett val rapporterade stormedierna att den grekiska börsen sjönk med 13 procent. Budskap: Om ni röstar på Syriza kommer marknaden att straffa er! Det är ofta så den ekonomiska parnassen utövar sin makt – genom att och i symbios med stormedierna, ofta ägda av samma intressen, hota folken. Eller genom att använda ”experter”, sådana som numera Göran Persson, som ser till kapitalets bästa, inte folkets. När detta slags makthungriga fått pr-jobb med miljonlöner brukar de övertyga sig själva om att också detta gagnar folket. Och stormedierna har ingenting att invända, inte ens public service. De accepterar Sveriges mäktigaste pr-expert som politisk ”tänkare”.
Alla socialdemokratiska ledare sedan pr-Persson har beskrivits som odugliga av stor-medierna. Mona Sahlin och Håkan Juholt avsattes med hjälp av mediedrev, nu beskrivs Stefan Löfven som en oduglig ledare, fast alla vet att det handlar om Sverigedemokraternas oväntade kupp och att om Reinfeldt/Borg varit kvar hade de varit lika häpna. Jag tycker att vi har otroligt töntiga kommentatorer, de rör sig inom ett fält som handlar om deras egna positioner, de har noll civilkurage, ingen av de fast anställda kommentatorerna i tv och stormedier säger någonsin något som jag inte kan räkna ut på förhand. Några av dem kommer precis som Persson att övergå till näringslivet, andra till politiken, som Lars Adaktusson.
Näringslivet vill ha en ”stor koalition”, S + M, torgförd av sådana som Persson, eftersom de vet att den kommer att gagna kapitalet. Det är absolut omöjligt att inte tänka på denna bokstavskombination, SM i betydelsen sadomasochism, som är begriplig när det gäller sex, men inte när den gäller politik. Att det ger oss väljare ett ofattbart krympt utrymme skiter de i.
Vi är inte längre viktiga, annat än som valfläskbitar vart fjärde år, bacon. Som en fransk politiker nyligen sa: Vi kan strunta i demonstrationerna, även om en miljon går ut på gatorna. Det är bara Facebook-demonstrationer, de kommer inte att bli våldsamma.
Det nya är att Miljöpartiet av näringsliv, Persson och stormedier beskrivs som ett hot. För inte så länge sedan slöt MP förbund med Moderaterna om flyktingpolitiken, nu beskrivs de som kontraproduktiva stoppklossar inför den moderata och Perssonska tillväxtideologin. Stormedierna är inte bara med på att dreva bort varje vänstertanke, nu vill de ha bort det MP som fattat vidden av klimathotet, något som stör marknaden. Jag har en god vän som tror att alltihop är en konspiration – att SD tack vare den massa pengar de nu fått (folket understödjer partierna med fem miljarder kronor under varje valperiod) skaffat sig pr-konsulter som lurat in dem i kuppandet. Allt för att framtvinga en stor koalition mellan S och M. Det tror inte jag, men jag begriper att konspirationsteorier härjar i denna situation, sanna såväl som drömda.
Min favorit sedan i måndags är Vänsterpartiets Rossana Dinamarca, som till SD:s talman i riksdagen sa: ”Du är inte min talman”. Inte olikt Fergusons: ”Hands up! Don’t shoot!” Eller New Yorks: ”I can’t breathe” apropå USA:s fasansfulla, oåtalade polisavrättningar av svarta. Korta meningar, som säger allt.
”Du är inte min talman” – du är inte min talesperson – gäller för alltfler politiskt valda och de borde noga se upp med vad de nu tar sig till. ”Politikerförakt” är ett av medierna påhittat ord, liksom det, av mediemäktiga skäl mera sällan förekommande ”journalistförakt”. Det handlar inte om förakt utan om helt legitima ifrågasättanden av vart det politiska/mediala spelet är på väg. Genom att benämna det ”förakt” idiotiserar och omyndigförklarar man de rättmätigt upprörda. Jag föraktar inte Göran Persson, det ingår inte i min vokabulär, men jag har förlorat all tilltro till hans omdöme. ”Han är inte min talman.”
PS. Tack för alla fantastiska mail efter förra veckans kolumn! Och mindre tack till dejl gödselkärra som tömdes i min dator från SD-anhängare. Om jag vore SD-väljare skulle jag tänka en gång till innan jag gestaltade mig själv som spyfluga. Vi kan ju få för oss att SD:are inte kan argumentera, bara hata.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.
