Vi har valt att fortsätta ha drop-in därefter, för våra patienter kan inte förlita sig bara på telefon och videosamtal. Det handlar om behov av tolk och multisjuklighet som inte fungerar på telefon eller video. Varje dag skickar vi in dåliga patienter till akuten. Många hade bekräftad covid-19 och lades in. Åtminstone en har avlidit.  

Jag måste vittna om att vi i flera dagar har återanvänt munskydd som är engångsmaterial, med icke heltäckande visir. Detta i strid med riktlinjerna. Kirurgiska munskydd är engångsartiklar. Varför? Vi ville vara duktiga och hjälpa till. För att vi hela tiden matas med att vi har brist på material. Vi räknar munskydden, 30 kvar. Vi har enstaka halv- och ѕ-visir som vi spritar av. Människan fungerar så, att den omedvetet då börjar sålla och snåla. Vi har bara fem munskydd för dagen, tänker man omedvetet, så patienter som man egentligen velat träffa, råds att vänta lite till. Materialbrist gör att sjukvårdspersonal tar risker. Med sin egen men även med din hälsa. Det måste alla förstå, att en sjukvård som fungerar just-in-time, där vi inte ens vet om vi har skydd om två dagar, är en sjukvård som kommer att göra misstag.

Därför måste alla människor i Sverige börja protestera för två basala saker: skyddsutrustning och fler tester. Förändring kommer alltid nerifrån. Ingenting, inte ens medicinen, och verkligen inte folkhälsovetenskap, är opolitisk och objektiv sanning.

All respekt till Folkhälsomyndighetens epidemiologiska kunskaper. Men när det kommer till skydd, måste vi ställa oss frågan: Jobbar de med patienter?

Jag tror de hade krävt munskydd och visir om de arbetade dagligen med patienter.

Jag tror att de hade velat testa sig om de hade jobbat med infektionspatienter, inte minst för att veta om de kan gå tillbaka till jobbet vid vanlig snuva. För att hjälpa patienterna.

Jag tror att om de hade arbetat på en vårdcentral i Järva, så hade de faktiskt velat ha lite mer prioriterade resurser och masstestning.

Vad tror ni?

Nu kommer Folkhälsomyndigheten med nya riktlinjer där vanliga munskydd inte ens finns med. Regionerna får själva bestämma vad de gör med de vanliga munskydden vid patientkontakt.

Vi vet att sjukvårdspersonal är extra utsatt för smitta. Man är överens om att mängden virus man utsätts för har stor betydelse. I hela västvärlden protesterar sjukvårdspersonal för att få det skydd som WHO rekommenderar. I Sverige har vi kanske gått allra längst då myndigheter har strukit de vanliga kirurgiska munskydden i rekommendationerna.  

Jag kollar WHO, där finns munskydd med som krav när man arbetar nära patienten. Jag kollar amerikanska FDA: där finns munskydd. Jag kollar brittiska NHS riktlinjer: där finns munskydd. Jag kollar Australiens rekommendationer, munskydd.  

Folkhälsomyndigheten menar att besluten på så sätt kommer närmare arbetarna, facken, cheferna och kanske patienterna. Men inga beslut kommer närmare, det kan jag lova er. När vi inte har något att luta oss mot, så kan vi inte kräva uppåt mot cheferna. Maktförhållandena har inte förändrats bara för att vi befinner oss i kris.

Ekot avslöjade i mitten av mars att storstadsregionerna tvärtemot Folkhälsomyndighetens rekommendationer har tagit bort kravet på att man måste hålla lager av skyddsutrustning, ur sina pandemiplaner. I många år har man tjatat på regionerna om detta eftersom man förutsåg att just detta skulle hända. Detta var dock något som Ekot fick berätta för statsepidemiologen Anders Tegnell, som inte verkade känna till detta.

Alla vet att det är nyliberalismen som är orsaken. Regionsstyrelsens ordförande Johnny Magnusson (M) i Västra Götaland äger det rakt ut: ”Det kommer sig ju av att vi har just in time på det mesta inom sjukvårdslogistik idag.”

Folkhälsomyndighetens och regionernas svar på detta är att nej vi har inte brist idag, det är inte därför vi sänker kraven. Men vi kommer att få brist senare.

Infektionsläkare berättar om stor oro för att skyddskraven hela tiden minskar. Hygienläkaren och docent i infektionssjukdomar Anders Johansson är dock inte orolig. Han påpekar bland annat ”att smittrisken är försvinnande liten om man håller avstånd på minst två meter och att det egentligen är där skyddet för personalen borde börja”. Han pratar om att vi behöver olika flöden för infekterade. Vidare skriver han att andningsskydd bara krävs vid aerosolbildning (uppstår till exempel vid intubering och inhalationer) och: ”I övrigt räcker vätskeavvisande munskydd (IIR) och stänkskydd i form av visir eller skyddsglasögon för närkontakt med patienter med covid-19.”

Man undrar om Johansson har någon koll på verkligheten?  Vi använder inget skydd när det är två meter mellan oss och patienten. Vi ber redan patienter ta tempen på sig själva samt sätta syresättningsapparaten på fingret. Vi har olika flöden för infektionspatienterna,  även på vårdcentralen, från nästan dag ett. Vi kom på det själva. Vi kräver inte skydd i dessa lägen (fast vi förmodligen borde kräva detta också). Vi kräver i första hand det skydd som han själv tar upp: vätskeavvisande munskydd och stänkskydd tillsammans.

Experter kan ibland hamna så långt i teoretiska resonemang och så långt från kliniken, att de missar de allra mest elementära. För det första: Det är svårt att hålla två meters avstånd till patienter. De kommer närmare för att de inte hör. De behöver plötsligt hjälp. Ska man rusa upp då och hämta skyddsutrustning? För det andra: Vi ska nu använda visir utan munskydd, men hur skyddar visir om vi tittar åt sidan som man måste göra när man tar blodtryck, lyssnar på lungor eller ja, svarar på en kollegas fråga? Och patienten plötsligt nyser?

Vi i sjukvårdspersonalen är vana vid hot om varsel, att arbeta snabbare och hoppa över luncher. Vi är vana att höra att det inte finns resurser ens för mer frukt i lunchrummet. Vi  är tåliga, vi accepterar det mesta, men när vi protesterar, då är det illa. Och våra protester, handlar alltid även om patientens rättigheter.

Vi protesterar för er.

Ett simpelt faktum. Om vi känner oss osäkra kommer vi att göra sämre jobb. Jag får precis vädjanden om att vi ska bemanna närakuten. Jag hade velat svara ja, men osäkerheten över skyddsutrustningen gör att jag hoppar.

Så det är bara att vaska fram de där munskydden och visiren och en gång för alla våga satsa på överkapacitet i det viktigaste området vi har. Sluta lek med vår hälsa och våra liv. Vi kräver bara att vi som riskerar vår hälsa och liv är med och utformar riktlinjerna!

När jag skriver klart denna artikel, kommer rapporter om att tre läkare och två sjuksköterskor intensivvårdas i Stockholm. De insjuknade efter de sänkta kraven för mun- och andningsskydd samt att vi ska ha kortärmat.