Jag såg fram emot att ta del av all intressant journalistik som rapporten rimligtvis skulle leda till. Den massiva samhällsomställning som IPCC pekar på borde ju få nyhetsredaktioner över hela landet att gå upp i brygga. Mängden journalistiskt stoff att utgå från är i det närmaste oändlig: Vilka klimatåtgärder är viktigast enligt forskarna? Vad säger medborgarna om att extremvädret ökar? Kommer företagen klara omställningen till nollutsläpp? Vilka extraordinära åtgärder är politikerna beredda att sätta in?

Jag satt alltså på helspänn samma dag som rapporten kom. Besvikelsen blev stor. Framsidorna på Sveriges tre största kvällstidningar – Expressen, Aftonbladet och Kvällsposten – nämnde inte de samhällsomvälvande nyheterna med ett enda ord. Även uppföljningen av rapportsläppet har generellt sett varit tam hos många medier. Aftonbladets löpsedel dagen efter rapporten löd ”Smarta tips för att köpa semesterhus i Spanien!”. Det var som att inget särskilt hade hänt i nyhetsflödet, som om vi inte alls fått våra värsta fasor bekräftade dygnet innan.

Nu ska det sägas att jag även tagit del av mycket bra journalistik om IPCC-släppet. Sverige har flera enskilda journalister och skribenter som gör ett imponerande jobb med att lyfta klimat och biologisk mångfald högre upp på medieagendan. Svensk miljöbevakning har faktiskt på många håll förbättrats de senaste åren, glädjande nog.

Men det är uppenbarligen fortfarande långt kvar innan en kunnig, granskande och allomfattande miljöbevakning blir mainstream i media.

Fortfarande: Dagstidningar som bildsätter sommarens farliga rekordhetta med glada foton på soliga badstränder.

Fortfarande: Lokaltidningar som struntar i att skildra den ekologiska krisens påverkan på lokalsamhället.

Fortfarande: Ledarsidor som gullar med klimatförnekare.

Fortfarande: Utgivare som lägger ner sin klimatredaktion, mindre än två år efter att satsningen påbörjats (Expressen).

Fortfarande: Journalistik som finansieras med reklam­intäkter från bil- och flygindustrin.

Fortfarande: Journalister som inte ställer obekväma frågor till makthavare.

Varför blir det såhär? Vissa hävdar att miljöbevakningen nedprioriteras eftersom mediekonsumenterna inte är intresserade. Men det stämmer helt enkelt inte – 84 procent av svenskarna tycker att det är viktigt att media rapporterar om miljö och klimat.

Det kan vara svårt att förmedla de komplexa samband och intressekonflikter som präglar miljödebatten. Miljöfrågor spänner över tid och rum, över individer och storföretag. Men att det är svårt betyder inte att det inte ska göras, tvärtom. Det är medias uppgift att överbrygga den mentala klyftan.

Med ett år kvar till riksdagsval är det särskilt viktigt med en modig journalistik som går på djupet med miljö och klimat. Nu är det upp till bevis för den tredje statsmakten – det är dags att på allvar syna de andra två statsmakternas miljöpolitik. Granska politikernas förslag. Gräv djupare om industrins påverkan på policyn. Ställ handlingsförlamade business-as-usual-förespråkare mot väggen.

Läsarna och tittarna kommer inte svika. I kristider som dessa behöver vi media mer än någonsin. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.