Piloterna bedrev en i allra högsta grad rättfärdigad kamp som de svartmålades för. De kallades lyxlirare och höginkomsttagande bråkstakar. Både medier och stora delar av allmänheten var eniga: man ska inte hålla på med så kallad lyxstrejk i Sverige. Det är oansvarigt och kasst.

Och piloterna gjorde just precis det - lyxstrejkade. Förstörde vanliga hederliga knegares semestrar och grinade över löner högre än random bolagspamps - allt medan vanliga städare tjänade 16 300 kronor i månaden och det egentligen väl var sjuksyrrornas tur nu, eller polisernas, lärarnas eller vem som helsts, bara inte piloternas - de snobbiga jävlarna som ställde till med kaos.

Det var en enkel match för arbetsgivarna och näringslivet att surfa på vågen av allmänhetens hat mot de lyxstrejkande semesterförstörande piloterna. Och strejken avslutades till slut genom att piloterna tvingades gå med på villkor som knappt var en promille bättre än de försämrade villkor de redan hade. Vem vann? Ja inte var det sjuksyrror eller poliser eller någon annan för den delen i alla fall. Det var givetvis kapitalet, med effektiv hjälp av allmänheten som blint gjorde dem sällskap i att trycka ner och hålla tillbaka de strejkande. Någon borde ha lärt sig något.

Framspolning till i dag när Stockholm drunknar i ruttnande sopor för att Stockholms ”toppbetalda lyxsopåkare”, enligt diverse medier och arga ”vanliga människor” i princip valt att strejka trots att deras arbetsgivare är supersnäll och erbjuder dem guld och gröna skogar. Och dessutom var det väl ändå polisernas tur? Eller sjuksyrrornas eller lärarnas eller några andras. Inte sopåkarnas, för de tjänar ju 40 000 i månaden allihopa på att arbeta halvtid om ens knappt det.

I alla fall gör de det om man tänker bort att det för det första inte är sant och för det andra att det inte spelar någon roll.

I olika medier beklagar sig Peter Ekholm, VD för Reno Norden i Sverige över att sopåkarnas löner är orimligt höga. Han är ytterst ansvarig för att, redan då bolaget gick in i den upphandling man ska rätta sig efter, ha räknat in lönesänkningar för de anställda för att vinna. Han menar också att bolaget, trots att det hotas av konkurs, mår ”ekonomiskt prima” i Sverige. Och ingen ställer några frågor om varför sopåkarna då ska tvingas ner i lön. Och ingen klagar på eller ifrågasätter Ekholms lön eller arbetstid.

Över huvud taget ställs, precis som under pilotstrejken, för få kritiska frågor till andra än de strejkande själva här. För oavsett om just den här strejken är olovlig (i och med att de strejkande redan är bundna av ett kollektivavtal och således omfattas av fredsplikt) eller inte, har de anställda likförbannat rätt i sak. Att de ska behöva gå med på lönesänkningar är lika ologiskt som att sjuksystrar, lärare, poliser, städare och alla andra skulle det.

Och att låta den här arbetsgivaren få komma undan med att, medvetet, ha deltagit i en upphandling under premisserna att lönerna för de anställda sänktes, utan att behöva ta konsekvenser för det sedan, vore ingenting annat än ett bakslag för alla som är anställda och har en lön.

Sopåkarna är förbannade med all rätt. De slåss för att ha kvar sitt lönesystem, ett lokalt poänglönessytem som gällt sedan urminnes tider. Och så var det det här med de omtalade tiokilos nyckelknipporna också. Sopåkarna sitter bokstavligen talat på riktig nyckelkompetens här. De vet något som deras arbetsgivare inte vet - nämligen hur man utför jobbet som ska utföras - på effektivast möjligaste sätt. De vet var alla soprumsnycklarna går.

Nu får de skit av sin arbetsgivare för att de vet detta och inte utan vidare tänker dela med sig av den kunskapen genom att märka upp nycklarna. Helt förståeligt, för de vet precis som arbetsgivaren att det skulle innebära att de skulle kunna ersättas lättare, med andra arbetare som kanske inte krävde samma lön. Och det är deras yrkeskunskap - inte företagshemligheter. Och är det inte häpnadsväckande ändå, att ett bolag som Reno Norden inte ens själva har koll på det mest fundamentala i sitt uppdrag: hur man tar sig in i soprummen?

De har ingen aning om vilken nyckel som leder var, för det har de överlåtit till sina högst kompetenta anställda, som de nu behandlar som soporna de är ålagda att hämta. Om deras arbetsgivare får behandla dem så här står andra grupper på tur sedan. Det tål att tänkas på innan det gastas om lyxstrejk och sjuksyrror.