Så sa en kammaråklagare i en tidning för ett par år sedan. Uttalandet väckte starka reaktioner, men samtidigt även den alarmerande insikten att det är precis så här många ser på våldtäkt. Om någon som är en del av rättssystemet resonerar så här, hur ser då synen på våldtäkt ut hos människor som inte specialiserar sig på brott och straff till vardags?
De kallas ofta för ”gråzoner.” De situationer som anses svåra att döma i en rättssal, på grund av att man där sysslar med saker som bortom rimligt tvivel och rättssäkerhet. Detta har lett till att vissa tror att gråzoner existerar även i den verkliga världen, alltså den utanför rättssalarna.
Är det en gråzon när du har sex och du signalerar att du vill sluta mitt i men den andra personen fortsätter lite till? Är det en gråzon när du vaknar av att din partner har sex med dig? Nej, självklart inte. Sex utan samtycke är våldtäkt. Alltid.
Det finns människor som anser att män inte förstår när en kvinna signalerar att hon inte vill ha sex om hon inte uttrycker dem mycket högt och tydligt, helst också våldsamt. Samma människor anser, märkligt nog, att förslag om att lära alla män att inte ha sex utan att aktivt försäkra sig om samtycke är ”manshatiska”.
Efter de senaste dagarnas uppmärksammade övergrepp i publiken på festivaler så är åter samtyckeslagstiftning uppe till debatt. Det är lite märkligt eftersom en samtyckeslag knappast skulle inverka på den typen av övergrepp som vanligast sker i publikmassor eller av grupper av män (båda typerna enligt polisen en till antalet liten del av alla sexualbrott, men förstås väldigt upprörande). Stefan Löfven har nyligen berättat i SVT att han vill se över sexualbrottslagstiftningen och att utredning, som är igång, också tittar på möjlighet till samtyckeslag.
Regeringen har även bjudit in allianspartierna till samtal efter all uppmärksamhet. Om detta säger Moderaternas partisekreterare Tomas Tobé till Expressen:
– Det är bra att även regeringen reagerar. Men samtal stoppar inga övergrepp.
Och detta illustrerar väl problemet. För det är ju just vad samtal gör! Vi måste ha mer samtal om övergrepp och våldtäkt, om vi ska ha en chans att förhindra dem i framtiden. Vi måste prata mer om könsroller och sexualitet och om hur vi i vår kultur ser på våldtäkt, inte alltid fokusera på vad lagen säger eller inte säger.
Att just samtyckeslagen alltid seglar upp som debattämne är förstås för att den kan vinna väljare, något som långsiktigt arbete med att förändra vår våldtäktskultur i grunden inte kan. Därför är jag ständigt förundrad över att inte bara politiker utan även feminister tycks vilja fokuserar på lagstiftningen så fort medierna rapporterar om ett nytt våldtäktsfall.
Jag ser personligen inget problem med samtyckeslag. Experter är oense huruvida den skulle göra nytta eller inte, men jag tror det skulle vara bra att få en sådan reglering. Vad jag inte tror är att det skulle förändra vår kultur.
För våldtäkt och sexuella övergrepp är ett kulturellt problem. Vi har inte 18 000 anmälda sexualbrott varav 6 000 är våldtäkter om året för att det ”finns onda individer därute”, vilket tyvärr är en vanlig förklaringsmodell. En annan förklaringsmodell är att problemet tillhör någon annan kulturs, det vill säga inte vår egen. Men dessa förklaringar är inte sanna bara för att så många så hjärtans gärna tycks vilja få dem till det. När forskare från Linköpings och Lunds universitet undersökte gymnasieskolor förra året svarade 29 procent av flickorna, 10 procent av pojkarna och 40 procent av de som inte identifierar sig som varken pojke eller flicka att de råkat ut för sexuella övergrepp. I vår kultur.
Vi är i den här situationen på grund av oss, inte på grund av domstolarna, inte på grund av enstaka individer, inte på grund av andra kulturer. Ett stort mörkertal av människor tvingas till ofrivilligt sex utan samtycke för att vi har valt att inte ta itu med de stora, övergripande, strukturella mekanismerna kring våldtäkt och sexuella övergrepp. Lagar kan få en normerande effekt, men de kan inte i sig förändra kulturer. För att göra det krävs att vi som lever i, påverkas av och upprätthåller vår nuvarande kultur tar vårt ansvar.
Det är inte samtyckeslagstiftning som behövs debatteras. Det är samtyckeskultur.
