BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Uppsalas fjärde "Bostadsvrål" anordnades i Uppsala tidigare nu i oktober. Arbetet för en hållbar bostadspolitik stod i givet centrum och "bopolaktivismen" drog många besökare, aktivister och intresserade. Kampen för rätten att bo i trygghet i gemenskap med andra berör oss alla. För vilka vi är avgör i allt högre utsträckning var vi bor, lever och verkar.
Valfrihetsbegreppet där föreställningen att den fria skolan, vården och den vackert upphandlade allmänna samhällsservicen står oss till buds varhelst vi vill nyttja den, är en skamfilad hägring som syftar till att få oss människor att tro att vi besitter makten över våra val och våra liv när vi tvärtom har blivit bestulna på densamma.
Kopplingen skola, vård, boende och arbete samt de reformer som dessa samhällskritiska nyckelområden utsätts för är stark och given. Det fria skolvalet, det fria vårdvalet, marknadshyrorna samt det individualiserade arbetet syftar alla till att dra oss isär, att separera oss. Att splittra den kollektiva och kreativa resursen som ett samhälle och en kommunal gemenskap egentligen är.
En kommunal gemenskap är en plats där vi tillsammans lever och verkar för vår gemensamma rätt att bo tryggt, kvalitativt och på lika villkor. En plats där vi kan stå upp för våra kollektiva rättigheter på arbetsplatsen. Där vi kan lära och nära våra unga. Vårda och sörja för våra sjuka och utsatta. Hålla om varandra. Även om vi inte alltid håller med varandra. Detta är den enorma resurs vi har i den kommunala gemenskapen. Den gemenskap där nästan samtliga av våra behov och intressen i livet; vård, skola och arbete, tillvaratas.
Vad är det egentligen som händer när vi tvångsförflyttar boende ur stadens "attraktiva" områden? Där hyrorna går i taket och tillgången till hyresrätter minskar drastiskt?
Detta påverkar alla aspekter av våra liv. Från skola, vård och arbete till grundläggande mänsklig säkerhet på kommunal nivå.
Om vi överväger vad bostadsbrist och höga hyror innebär för socialtjänsten går det att betänka att bristen på billiga bostäder som kan fördelas genom olika förturssystem är enorm. Detta slår hårt mot personer med hög social och ekonomisk utsatthet samt våldsutsatta, barn och sjuka.
Sedan det fria skolvalets införande har även boende-segregation blivit en allt större bidragande faktor till att elever sorteras in på olika skolor. Rätt att välja har blivit en chans för rikare familjer att välja bort. Vilket har lett till att klyftorna mellan olika skolor har ökat och likvärdigheten sjunkit.
Ser vi till vårdvalet bör en liknande parallell inte vara svår att dra och iakttar vi sedan våra kommunala arbetsplatser vet vi redan att låginkomstyrken är dominerade av kvinnor och nyanlända svenskar.
Låginkomsttagare, arbetslösa, sjukskrivna, kvinnor, nyanlända svenskar, funktionsnedsatta, socialt utsatta. Alla ska vi samlas i kommunens mindre "attraktiva områden". Vi sorteras.
Vikten av att ha ett stort tillgängligt bestånd hyresrätter har aldrig varit så tydlig. Uppsala kommun måste arbeta mer för att inte bara bygga hyresrätter utan även för att förstå att planer för bostadsförsörjning måste hanteras som en integrerad del i hur vår vardag byggs.
Bostadsföretag ska inte kunna handskas hur som helst med hyresnivåer, renoveringskrav och de boende i Uppsala kommun. Det är kommunens ansvar att förhindra att Uppsalas kommuninvånare utlämnas till skenande marknadskrafter när det planeras för att locka till sig bättre bemedlade boende till olika stadsdelar.
Och på bostadsfronten måste vi prioritera hyresrätternas växande bestånd i hela kommunen och främst i kommunens ”attraktiva” bostadsområden samtidigt som vi kräver att bostadsföretagen som driver den nuvarande renoveringsrushen ställs till svars för sitt handlade gentemot de boende.
