BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Att avbryta bygget av Västlänken kostar med omedelbar verkan 4,5 till 4,7 miljarder kronor! Det är oerhört mycket pengar för ingenting när allt fler barn i Göteborg blir hemlösa.
Kostnaden för att stoppa Västlänken fördelas på följande poster, enligt uppgift från Trafikverket:
3 miljarder kronor är redan förbrukade. Projektet har ju pågått några år.
Att avbryta pågående kontrakt beräknas kosta 1,3 - 1,5 miljarder kronor och att avsluta pågående projekt går på 200 miljoner kronor. Summa 4,5 till 4,7 miljarder kronor!
Tre av miljarderna är alltså förbrukade men Göteborg kan bli återbetalningsskyldig till övriga avtalsparter. Resterande 1,5 till 1,7 miljarder kronor är nya pengar som kan användas bättre än till att sätta stopp för Västlänken.
Till dessa omedelbara kostnader kommer mer svårberäknade, långsiktiga samhällskostnader som beror på att det kan ta åtminstone tio år att utreda, besluta, projektera och finansiera ett alternativ till Västlänken. Under tiden kan järnvägens kapacitet inte byggas ut för att möta behoven av mer kollektivtrafik. Göteborgs central är fullbelagd och sitter som en propp i systemet för såväl regional pendling som fjärrtrafik.
Men låt oss stanna vid den omedelbara kostnaden. Vill Göteborgarna betala flera miljarder kronor för att få ingenting? Jag tror inte det. Och hur ställer sig de partier och aktionsgrupper som vill stoppa bygget av Västlänken till kostnaden? Finns det möjligen angelägnare satsningar?
Behoven är stora i skolan, i äldreomsorgen, i kollektivtrafiken och för att äntligen göra något radikalt åt bostadsbristen och hemlösheten.
Det är inte försvarbart att antalet hemlösa barn i Göteborg från 2016 till 2017 ökade med 25 procent, från 512 till 683. ”Sveket som dessa barn utsätts för av samhället är avgrundsdjupt”, skriver Stadsmissionen i en kommentar.
Hemlösheten är bostadsbristens yttersta konsekvens. Enligt Socialstyrelsens hemlöshetsrapport ökar den totala hemlösheten i Sverige. Från 30 800 personer år 2011 till 32 398 förra året. Det är illa men verkligheten är ännu värre eftersom hemlösa papperslösa och EU-medborgare inte ingår i statistiken.
Flertalet hemlösa är hemlösa enbart för att de inte har ekonomi nog att konkurrera om de bostäder som finns. Det gäller exempelvis pensionärer med låg pension som av någon anledning, kanske en skilsmässa, förlorar sin bostad. Med för kort tid i bostadskön och svag ekonomi hamnar de på gatan. Enligt Socialstyrelsen har antalet hemlösa pensionärer i Sverige ökat till 1 850 personer 2017.
Någon annan bot mot hemlöshet än fler bostäder finns inte. Men samtidigt som hemlösheten ökar planar bostadsbyggandet ut. 2017 påbörjades 67 750 bostäder i Sverige. Det är mycket, betydligt mer än tidigare år, men långt ifrån tillräckligt. Enligt Boverket behöver det byggas 80 000 lägenheter om året för att råda bot på gamla synder och samtidigt möta befolkningstillväxten.
Ändå ser bostadsbyggandet ut att avta. Från tredje kvartalet förra året minskar antalet bygglov, mer för hyresrätter än för bostadsrätter.
Det byggs alltså för lite och allra minst byggs det som behövs mest – hyresrätter som vanliga människor med låga inkomster har råd att efterfråga.
Det behovet kan den privata bostadsmarknaden aldrig tillfredsställa. Den är inriktad på lönsamhet och hemlösa med låga inkomster kommer aldrig att bli lönsamma.
Skall vi råda bot på bostadsbristen och hemlösheten faller därför ansvaret tungt och obevekligt på kommunerna, Allmännyttan och staten.
Göteborg måste se till att Allmännyttan bygger mer och motstå frestelsen att sälja av delar av bostadsbeståndet. Skall alla få någonstans att bo behöver vi en växande Allmännytta, inte en krympande.
Fast utan statens hjälp lär det inte gå. Det statliga investeringsstöd som finns har använts till 14 000 lägenheter. Det är bra men helt otillräckligt. Jag tror inte vi kommer undan frågan om utökade bostadssubventioner. Trångboddheten, bostadsbristen och hemlösheten är roten till många andra samhällsproblem. Utan bostad fungerar inte livet. Därför bör bostadsfrågan stå i centrum för valrörelsen.
Vill någon i stället diskutera Västlänken, fråga i så fall vad det får kosta att avbryta projektet och nöj dig inte med ett undvikande svar.
