BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Att skylla på ryssen är ett gammalt spel i svensk politik. Ibland har det varit befogat men inte alltid. I dag anser de flesta balanserade bedömare att kränkningen av ”Whiskey on the rocks” snarare berodde på inkompetens och undermålig teknisk utrustning än en medveten aggression. Men den ryska stenen var i rullning. Ubåtsfrågan blev Sveriges alldeles egen teater, närmast en svart fars, i det kalla kriget.
Den tillträdande socialdemokratiska regeringen Palme såg sig nödsakad att tillkalla ”1983 års ubåtsskyddskommission” där Carl Bildt spelade en pådrivande roll. Kommissionens slutsats var att kränkningarna vid Hårsfjärden i Stockholms skärgård liksom andra kränkningar under åren 1980–1982 hade utförts av båtar tillhörande Warzawapakten.
Olof Palme insåg själv att något inte stämde och gav Sven Andersson, som hade varit försvarsminister och nu kommissionens ordförande, en rejäl uppsträckning för att han så lealöst hade låtit sig styras av Bildt. Närmast av inrikespolitiska skäl ansåg han sig ändå tvingad att skicka en skarp protestnot till Sovjetunionen.
Så fortsatte jakten på förmenta ubåtar, i folkmun inte ogrundat kallade ”budgetubåtar”, utan att någon ubåt kunde bringas upp till ytan. Misstankarna att allt inte stod rätt till och kritiken mot att ”bocken satts till trädgårdsmästare”, det vill säga att försvarsmakten fick utreda sitt eget agerande, något unikt i svenskt utrednings-väsende, tilltog.
I en omfattande och ytterst hemlig rapport till regeringen 1987 föreslog ÖB att Sverige åter skulle peka ut Sovjetunionen. Regeringen köpte dock inte upplägget denna gång utan gav ÖB bakläxa.
En omprövning inleddes. Alla ubåtsskyddskommissionens indiciekedjor och slutsatser avvisades av den av försvarsminister Thage G. Peterson tillsatta Ubåtskommissionen 1995 och den av regeringen Persson tillsatta Ubåtsutredningen 2001. Trots klara direktiv från regeringen fick enmansutredaren Rolf Ekéus inte tillgång till alla militära arkiv. Ändå fann han i sin utredning nya fakta som visade på västlig ubåtsaktivitet, fakta som hade dolts genom aktiva insatser från marinens ledning och analyspersonal. De som skulle vara behjälpliga med att kasta ljus över skeendet, Carl Bildt och kabinettsekreteraren, Leif Leifland, vägrade att infinna sig till utredningen.
Om hur svenska folket fördes bakom ljuset i ubåtsfrågan har huvudsekreteraren i 2001 års utredning, Mattias Mossberg, med stor stringens och sakkunskap redogjort för i sin bok ”I mörka vatten” som först utkom 2009 och i år i en ny uppdaterad version med nya fakta om tekniska bevis för att det har varit ubåtar från väst i Hårsfjärden.
Boken är högaktuell inte minst ur den synvinkeln att ubåtsfrågan på falska grunder används som hävstång av dem som vill ha en svensk Natoanslutning. En veckas starkt upphaussade men misslyckade spaningar efter ubåtar så sent som i oktober 2014 kostade över 20 miljoner kronor. Uppståndelsens vinnare var militaristiska hökar och Natovänner. Förlorare som ofta de svenska skattebetalarna.
Både USA:s förra försvarsminister Caspar Weinberger och förra brittiska marinministern Keith Speed har för både utländska och svenska media berättat hur Nato regelbundet opererade i svenska vatten för att testa det svenska försvaret. En betydande trovärdighetsknäck fick de påstådda ubåtskränkningarna när det avslöjades att de speciella typljud som marinen hade identifierat som ubåtsljud i själva verket hade åstadkommits av mink och skarpsill. Om detta skrev jag från min riksdagsbänk, mitt under Carl Bildts och den ryske presidenten Boris Jeltsins skarpa ordväxlingar 1994, följande limerick:
A Swede who was known to be keen
on the hunting of Russ(ian) submarine
heard a terrible noise
has a mink such a voice?
Tell me sober friend, Boris Jeltsin.
Hur länge ska vi i Sverige behöva leva med en situation där vi låter oss vilseledas i viktiga delar av utformningen av vår utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik, frågar sig Mattias Mossberg, och föreslår att någon form av sanningskommission tillsätts där närmast inblandade militärers och politikers agerande närmare synas i sömmarna. Ett synnerligen väl underbyggt förslag.
