Vi drabbas såklart olika av klimatkrisens konsekvenser. Härlig brittsommar i Sverige – medan Stillahavsöar tvingas uttala att de står inför det ”yttersta hotet”. Här handlar det om stigande vattennivåer och brist på dricksvatten, rapporterade BBC i måndags.

Stillahavsöarna är ju bara ett exempel av många. Klimatkrisen dödar, här och nu.

Samma vecka meddelar regeringen att de slopar flygskatten. Ursäkta, va!? 

Strax efter att jag nåtts av denna nyhet tittar jag på ett nyligen publicerat reportage på SVT Vetenskapens värld, ”Träd kan rädda klimatet”. Det är otroligt välgjort, inte bara som reportage utan också för att det redovisar resultatet av åratals arbete från hundratals forskare som samarbetat i en global studie om träd, klimat och biologisk mångfald. 

Redan för några år sedan kom forskargruppen, under ledning av ekologen Thomas Crowther, fram till att två tredjedelar av allt kol som människan släppt ut sedan den industriella revolutionen skulle kunna bindas om existerande skog återställdes till full hälsa och förlorad skog återplanterades.

Anledningen till att gammal skog lagrar mer kol än den nyplanterade, är bland annat att lagringen inte bara sker i träden, utan också i sådant som svamp, jord och mikroorganismer. 

Det går alltså inte att åstadkomma kolinlagringen med hjälp av massplanteringar, eftersom kraften i naturen finns i det komplexa, förklarar Thomas Crowther.

Man skulle kunna tänka sig att dessa forskningsresultat ledde till insikter om att vi kan klara krisen – om vi både minskar utsläpp och restaurerar gammelskogar. Men reportaget visar att de omvälvande forskningsrönen fick något av en motsatt effekt. Politiker och företag tog resultaten som förevändning för att inte ha så bråttom att minska utsläppen och istället snabbt plantera träd. Samma träd, i raka rader – vilket är fel.

I reportaget berättar Thomas Crowther om hur fruktansvärt besviken han blev på reaktionerna när forskningen presenterades. Resultaten användes för greenwashing – att plantera monokulturer av träd – och hans namn blev dessutom förknippat med just greenwashing, trots att han önskade det omvända. 

Teamet har hämtat nya krafter, det fortsätter undersöka kraften i de komplexa ekosystemen, vilket är hoppfullt.

Men samtidigt i den svenska inrikespolitiken: Det talas allt mer om att förändra ”det finanspolitiska ramverket”, bland annat för att vi måste göra enorma investeringar för att tackla klimatkrisen. Det är i grunden helt rätt! Men en politik som har kärnkraft som enda svaret, som slopar flygskatten och som talar luddigt om elektrifiering samtidigt som den inte genomför elektrifieringen, saknar all trovärdighet. 

Den gångna nyhetsveckan har varit omtumlande. Upprörs jag mest över kommande skattesänkningar som framför allt gynnar höginkomsttagare? Faktiskt inte. Visst är är det sjukt, men formuleringen om ”det yttersta hotet” är på en annan skala. Och det hänger ihop. De rikaste får både mer i plånboken och billigare flygresor – utvecklingen fortsätter åt fel håll. 

Men ännu värre är att över 40 000 kvadratkilometer gammal skog avverkas varje år i världen. Skattesatser kan ändras i snabba ryck, men gammal skog tar hundratals år att åstadkomma. Alltså måste existerande gamla skogar skyddas till varje pris. Låt oss inse följande och utforma politiken utifrån forskningen:

• Artrika skogar lagrar mer än dubbelt så mycket koldioxid som unga monokulturer.
• Massplantering är inte svaret, för naturens styrka ligger i mångfalden.
• Vi kan inte välja mellan utsläppsminskningar och att restaurera artrika skogar – vi måste göra både och.