I de allra flesta mindre kommuner i landet är biblioteket kronjuvelen i den lokala kulturpolitiken. Det är hit den största delen av den offentliga kulturbudgeten går. Det handlar om en skattefinansierad verksamhet som vänder sig till alla. Det folkbildande och demokratiska uppdraget är tydligt. Biblioteken är den kommunala verksamheten som har de lägsta trösklarna, dit nästan alla känner sig välkomna. Men det finns några oroande samhällstendenser.

I en färsk rapport ”Biblioteken speglar samhället- en rapport om arbetsmiljön på våra bibliotek” från fackförbundet DIK, som organiserar många av bibliotekarierna, påpekas ökande förekomst av kränkningar, hot och våld. Förbundets ordförande Anna Troberg ser två tydliga spår i rapporten. Det ena är en markant ökning av att den sociala oro som finns i resten av samhället nu också flyttat in på biblioteken. När människor tyvärr far illa märks det även på biblioteken, som ibland beskrivs som samhällets vardagsrum. Det andra spåret är att grupperingar med en främlingsfientlig och högerextrem agenda har börjat försöka påverka inköps- och gallringsstrategier. I ett nyhetsinslag i SVT beskrivs ett exempel med en invandringskritisk debattbok utgiven på ett okänt förlag. Bibliotekarier gjorde en kvalitetsbedömning och beslutade att inte köpa in boken. Den bibliotekarie som fick i uppgift att kontakta förslagsställaren om att boken inte skulle köpas in fick snabbt sina kontaktuppgifter publicerade på invandringsfientliga webbsidor och aggressiva och hotfulla mejl och påringningar började komma. Sedan började hundratals ”arga låntagare” från hela landet kontakta det enskilda kommunala biblioteket. Även personal på flera andra bibliotek, ofta i Stockholmsområdet, har fått utstå hat och hot sedan de valt att inte köpa in den högerextrema tidskriften Nya tider, vi kommer ihåg den som senast uppmärksammad i anslutning till Bokmässan och nazistdemonstrationen i Göteborg.

I DIK-rapporten kan man också läsa om att biblioteket används av grupperingar som arena för att i det dolda sprida politiska budskap, till exempel genom att blada in främlingsfientligt material i böcker eller placera broschyrer på hyllor, och att riva ner skyltar med flyktingvänligt budskap. Hot- och hathögern består inte av så många individer, men dom skitar ner rejält i kommentarsfält och på sociala medier och är uppenbarligen ibland också väldigt angelägna om bibliotekens utbud. Politiska hot har inte med åsiktsfrihet att göra. En rasistisk och antidemokratisk världsbild är motsatsen till bibliotekens folkbildande uppdrag.

I Bergslagen är det dock få incidenter som handlar om hat eller hot mot personalen, rapporterade ETC Bergslagen häromveckan. Det är bra. Men det finns ändå viktiga biblioteksutmaningar i bergslagskommunerna. Politikerna behöver vakna upp till ett mer medvetet verksamhetsutvecklingsperspektiv. Tillräckliga ekonomiska resurser behöver säkras och bästa möjliga förutsättningar för personalen att utföra sitt viktiga arbete behöver skapas. Det gäller även skolbiblioteken som numer också är lagstadgade, men fortfarande i lite för dåligt skick. I mindre kommuner där kulturbudgetarna är begränsade är oftast biblioteken den stora satsningen. Då ökar också invånarnas krav på att de fungerar väl och att de är tillgängliga för alla. Folkbiblioteken i Bergslagen är därför extra viktiga som moderna fysiska och digitala mötesplatser, som noder för fri tillgång till litteratur och bildning. Och därmed som värn mot okunskap och intolerans.