Artikeln som når mig handlar om förskolläraren Sofia som gett sig ut på det tidningen kallar en ”virvlande sparresa”. Under namnet ”Uppdrag save the kosing” ska Sofia spendera max 100 kronor per dag i sex veckor.

Kanske hade jag inte ens lagt märke till artikeln i vanliga fall men nu har jag precis läst en annan artikel på temat dagsbudget. Den handlade om asylsökandes ersättning, en nivå som även gäller för ukrainska flyktingar.

De får 71 kronor per dag.

Det är förstås inget fel med att spara pengar och självklart är det inte Sofias fel.

Men kontrasten är slående: svensk förskollärare väljer att leva på 100 kronor om dagen, ukrainsk flykting måste leva på 71.

I Amelia-artikeln framgår dessutom att ”basföda, drivmedel och dylika fasta kostnader täcks av Sofias och sambon Oscars gemensamma konton.”

Den dagliga hundralappen ska alltså gå till det som kan tänkas behövas utöver det grundläggande. Det är en kul utmaning.

I asylsökandes och ukrainska flyktingars dagsbudget finns inga undantag. 71 kronor ska räcka till mat, kläder, skor, sjukvård, medicin, tandvård, förbrukningsvaror, fritidsaktiviteter.

Summan är oförändrad sedan 1994. Då var svenskarnas medellön ungefär 15 500 kronor i månaden – 25 000 i dagens penningvärde. I dag är medellönen drygt 38 000 kronor.

För Sofia handlar det om frivilligt snålande för att kunna fylla på sparkontot. För asylsökande finns ingen frivillighet, inget sparkonto, ingen guldkant.

Det finns bara 71 kronor per dag.