Samtidigt som jag talade i Örebro förra veckan fick jag ett mejl från ABF Stockholm där de förklarade att de inte vill att jag ska tala på Socialistiskt Forum i november. Mitt ämne (om hur motstånd skapats i 40 år, om borgerlig nyliberal offensiv och vad vi ska göra nu) passar inte i forumet då temat är ”konflikt/samförstånd”.
Om jag vore högerextrem skulle jag naturligtvis nu yra om att yttrandefriheten är hotad, jag är ”censurerad”, men en arrangör har självklart all rätt att välja det hen tycker är intressant att diskutera. Och jag har inget problem att hitta en annan arrangör i Stockholm för en kväll om hur vi ska bygga socialismen här och nu
Men från arrangören får jag samtidigt förslaget att ordna en annan diskussion, de vill att jag ska ha ett prat om hur rasismen normaliseras i media, det är lite konstigt (ungefär som att be en författare skriva en annan bok än den som just getts ut) men det är ingen censur eller förminskade av yttrandefriheten. En arrangör, tidningsutgivare, författare, ja, alla medier har självklart all rätt att välja det innehåll den vill sprida.
Tryckfrihet innebär att du har rätt att trycka en tidning.
Men det innebär inte att du måste publicera saker du tycker är korkade.
Organisationsfriheten betyder att du har rätt att välja vilka som ska vara med, fascister kan självklart uteslutas ur fackföreningar till exempel, liksom yttrandefriheten innebär att du har rätt att välja vem du vill lägga din tid på att diskutera med.
För några år sedan följdes jag på föreläsningar av ett gäng som hävdade att klimathotet var en bluff, de krävde svar och rätt att diskutera den globala konspirationen mot människor som de påstod pågick. Efter ett tag tröttnade de då jag vägrade diskutera, mina möten runt landet handlade om hur vi skulle börja arbeta mot klimathotet, den som inte tror på vetenskapens fakta hade inget där att göra.
På samma sätt är jag ointresserad av att lägga tid på män som hävdar att det är feministers fel att våld mot kvinnor fortsätter, eller rasister som tycker att folk som flyr från krig inte ”har här att göra”.
Vi har bara ett liv. Varför slösa bort det på troll?
Politik handlar inte om argument i isolerade rum, det handlar om vad man gör, hur man organiserar och hur man skapar alternativ i vardagen. Politik är inte detsamma som partier eller riksdag.
Min poäng är denna; socialister måste sluta anpassa sig till motståndarnas agenda.
Under 40 år har nyliberalismen segrat i Sverige utan att ha vunnit en enda intellektuell debatt. Alla de stora ekonomiska förändringarna är genomförda mellan valen och de bygger på ekonomiska påståenden som inte håller för minsta granskning. Fattigpensionerna, inkomstklyftorna, massarbetslösheten, bankgirigheten, skattefusket, spekulationsekonomin ... Inget av detta går att försvara och ingen borgare tar därför en debatt om det.
De med mediamakt och ekonomisk makt begriper att de har ingenting att vinna på att anpassa diskussionen till motståndarnas planhalva. De kör på – som om inga problem fanns – och driver till exempel påståenden för mer vinster i välfärden i affärstidningarna.
Det är inte en slump att du aldrig hör en annan ekonomisk analys av vad som sker i SVT, media anpassar sig till maktberättelsen och varje tro att det skulle gå att ha en demokratisk jämlik debatt om kapitalets förstörelse är naiv.
På samma sätt kommer självklart borgerliga media anpassa sig till behovet av samarbete med det rasistiska partiet, om makten behöver SD för att få igenom låga löner och börsspekulation på sjukhus så kommer medias berättelse om rasism att anpassas.
Men – om det är något 40 år med ETC lärt mig – så är det att detta är inte det viktiga för motståndet. Det enda sättet att ändra politiken är genom att förändra vardagen och frågan, inte genom att försöka övertyga de andra om deras långsamma haveri.
Om socialister anpassar sin ekonomiska politik till nyliberalers regler (vilket det flesta gör i dag) så kommer man aldrig heller kunna förklara hur en annan värld är möjlig. Inte ens varför höghastighetståg gynnar alla.
Om feminister utgår ifrån att lönekamp handlar om ett ”utrymme” inom industrin så kommer vi aldrig få jämställda löner.
Inte heller GP:s alltmer utmanande rasism och SD anpassning går att förändra genom debatter om medias ansvar. Tvärtom, enda sättet att ändra berättelsen i Göteborg är genom att skapa motmedia som berättar något annat.
All kamp börjar med organisering lokalt. Om att göra annat. Ibland växer det till nationella rörelser, ibland rentav globala. Men inget handlar om att tycka i allmänhet eller diskutera medias roll, allt handlar om att skita i media och skapa själv.
Punken föddes på ungdomsgårdar, inte via recensionssidor.
Så vad ska vi göra när SVT och stormedia sviker?
Skratta ut dem.
Och bygg alternativen.
