Nu sitter många föräldrar dränkta i ångest och undrar om de har gjort rätt. 

Det är klart att barnens framtid inte avgörs av vilken förskoleklass vi har valt men nog känns det lite så när politiker lägger allt större vikt vid just val. Kanske borde man ha ansträngt sig mer? Bosatt sig i ett annat område för att komma närmare de skolor som anses vara bäst. Eller tagit extra lån på banken och bosatt sig på en adress som man egentligen inte har råd med.  

En del föräldrar går så långt att de skriver upp sig på en adress där de inte bor bara för att komma närmare den kommunala skola som de önskar. På så sätt lyckas de gå före andra i kön. Det är olagligt att göra så men inte straffbart.

Ibland känns det som att vi som inte har fifflat eller satt våra barn i kö redan från att de föddes är i förlorare i detta system. Blir det fel med skolan är det inte samhällets ansvar utan vårt, vi föräldrar som satsade på fel häst. 

De som argumenterar för skolvalet brukar hävda att barn är olika och därför är det bra att det finns olika former av pedagogik så att varje barn får en anpassad utbildning.  Ett annat vanligt argument är att skolval bryter segregation. Idén är att barn i förorten ska kunna åka in till skolor i innerstan istället för att tvingas gå i den skola som ligger närmast. Att använda förortsbarnen som säljargument är väldigt provocerande med tanke på att skolvalet försämrat förutsättningen för just de barnen. 

Faktum är att just skolvalet pekas ut som en av de största bovarna bakom den ökade segregationen. Det fria skolvalet infördes av Carl Bildt och Beatrice Ask 1992. Sedan dess har det gått utför. De som gör skolval är framförallt föräldrar med akademisk bakgrund från välmående områden. Resultatet har blivit att barn till föräldrar som kan navigera i systemet samlas på ett ställe och resten blir kvar på skolor som urholkas i status och resurser. Familjer i invandrartäta områden gör inte val och även om de skulle tvingas välja är sannolikheten stor att de skulle ta den närmaste skolan. 

Men låt oss experimentera med tanken att barnen från Tensta och Rinkeby skulle välja en privat skola eller en skola i Stockholms innerstad, skulle de andra föräldrarna acceptera att det kom för många barn från förorten? 

Vi pratar alldeles för lite om det här. Forskning visar att ju mer man låter enskilda hushåll bestämma, desto mer får de informella strukturerna styra. 

För de allra flesta föräldrar som inte bor i invandrartäta eller fattiga områden handlar skolvalet inte ens om det är stökiga skolor utan om att vissa kommunala skolor i ett vanligt område med blandade invånare anses vara sämre än privata skolor och andra kommunala skolor i innerstan. Ett rykte räcker för att knäcka en helt vanlig fungerande skola. Eller att några barn med invandrarbakgrund sätter sig i klassrummen kan räcka för att få andra föräldrar att gripas av panik. 

Det hela påminner om bostadsmarknaden. Jag har hört bostadsrättsägare säga att deras största rädsla är att svarta människor eller muslimer ska flytta in i huset. För inget sänker värdet så mycket som det. 

Samma sak med skolan, allt för många arbetarbarn och invandrade barn riskerar att sänka statusen. Vi ojar oss över segregation men i slutändan är vi alla med och bidrar till den. 

Självklart är det bra att det finns val för föräldrar som önskar en skola med särskild inriktning. Och självklart är det alldeles nödvändigt att kunna byta om ens barn råkar illa ut i en skola utan att ledning tar tag i det. Men i övrigt är skolvalet en av flera skadliga experiment som förstört svenska skolan. Sedan mitten av 1990-talet har kunskapsnivåerna sjunkit drastiskt i Sverige och det är samtliga elevers kunskapsnivåer som har fallit.

Med andra ord är det en angelägenhet för hela samhället att göra något åt skolvalet.