Absurt alltihop, egentligen. Miljardgräns. Allvarliga brister. Bara ordet ”skönhetsbransch” är egentligen befängt: en marknad som kapitaliserar på människors självhat.
Ida Linde skriver i boken ”När man sparkar på en hund” att om man känner till en människas svaga punkt får man inte trycka där. Hon syftar förvisso på kärleksrelationer, men det är exakt det skönhetsprofitörerna gör: petar i såren som är människors komplex.
Bianca Ingrosso är inget undantag. Ja, hon är förstås ett offer som alla andra (och får mer uppmärksamhet på grund av sin offentliga persona).. Men hon är ett offer som tjänar pengar på det: på kroppsångesten och utseendeångesten. Ofantliga mängder pengar.
Och som före detta ätstörd är jag allergisk mot kändisar – förebilder, vare sig de vill eller inte – som tycker att det är okej att sprida ätstörda ideal bara för att man varit öppen med sina ätstörningar. På ett sätt är det nästan värre: ”Jag är sjuk, men jag tänker inte göra något åt det. Kom och köp mina prylar!”
Man ska inte kritisera individerna, utan företagen, låter det när man diskuterar skönhetsbranschen. Men Bianca Ingrosso är ju som sagt också företagare. Jag känner sympatier för henne som individ – men inte som sminkentreprenör.
Och någonstans måste vi ställa oss frågan: om självhatet är en stående ursäkt för att sprida det vidare till nästa generation, hur ska vi någonsin bli av med det?
Kapaciteten inom psykiatrin ökar visserligen – men efterfrågan ökar snabbare.
Jag talar av erfarenhet när jag säger att självkritik är en stark drivkraft. När utbudet av aktörer som utlovar botemedel mot självhatet ökar, och de så kallade förebilderna både opererar sig och säljer smink, blir det allt svårare att stå emot.
Samtidigt som kvinnor, främst unga, bombarderas med produkter som sägs åtgärda problem som inte finns, är tillgången på det som faktiskt hjälper minimal. Kapaciteten inom psykiatrin ökar visserligen – men efterfrågan ökar snabbare. Störst ökning sker bland tonårsflickor.
Även ätstörningar fortsätter att öka. 2022 fick 8 300 barn och unga (6–24 år) en ätstörningsdiagnos, och mer än hälften av dessa var flickor under 18 år. När trenderna nu allt mer återgår till millennieskiftets extrema smalhets – som Bianca Ingrosso onekligen har påverkats av – lär det knappast blir bättre framöver.
2019 intervjuades Bianca Ingrosso om sitt sminkmärke Caia Cosmetics i Enterprise Magazine. “Att vara perfekt är fel fokus”, sa Ingrosso, som ganska uppenbart har fokus just på (någon sorts) perfektion.
De senaste åren har hon förstorat brösten, gjort fillers i läpparna och injicerat botox i pannan. Hon har rasat i vikt och publicerar frekvent bilder där hon framhäver sin (smala) kropp. På Instagram har hon 1,4 miljoner följare, på Tiktok nästan 500 000.
Nej, allt är inte Bianca Ingrossos fel, men det är häpnadsväckande hur fast hon verkar vara i självhatsbranschen. Det är så brutalt sorgligt att vi lägger så mycket tid, och så mycket pengar, på våra utseenden.
För egen del kostade självhatet flera år av mitt liv, och jag är livrädd för ett scenario där mina barn, om jag får några, tror att de inte duger, att de måste rätta till saker. Och att Caia Cosmetics då står redo att hjälpa dem – medan kön till psykiatrin är milslång.
Jag vill såklart också att ”systemet” ska komma till räddning. Men vi är alla ansvariga för vilka normer som råder. Någon måste vägra dras med. Någon måste vara den sunda förebilden bland alla osunda, så att den förstnämnda inte helt konkurreras ut.
Annars finns det inte mycket till motståndskraft när Caia Cosmetics pumpar ut annonserna för sina produkter: ”Wake me up cream”, ”Push up brow gel”, ”Classy face palette”, ”Candy girl lip kit”, eller när de på Tiktok beskriver läppglans som “girl dinner”.
Caia har fällts fem (!) gånger för sexistisk reklam, vilket Ingrosso avfärdar med motiveringen ”det är jag som ung kvinna som står för kampanjerna”. Det gör bara det hela än mer sorgligt.
