Okej, nu satt han där. Fick prata om att det är svårt att vara sjuk och att även andra toppolitiker har tagit antidepressiva mediciner.

Och sen svängde det.

Fredrik Skavlan lyckades ta upp några viktiga frågor.

Vem är det som skapar hatet och motsättningarna i svensk politik?

Vem är det som skapar rasism med ord som kackerlackor och judesvin?

Och vad är det för motsättning som skapas mellan beslöjade kvinnor med barnvagn och den gamla pensionären med rollator?

Det var inte dåligt frågat.

Fredrik hamrade fast att SD är ett parti som vill fälla varje regering som inte gör upp med dem om deras invandringspolitik.

Allt annat är mindre viktigt. ”Give’em hell.”

Det var usla svar, men Skavlan gjorde jobbet bra.

Det var inte han som var problemet.

Utan var vi hamnat. Än en gång.

Återigen är det SD:s utgångspunkt, deras syn på vad som är viktigt, deras myter och deras hatskapande som är dagordningen.

Det går inte att bekämpa rasism och invandrarhets genom att diskutera utifrån deras sanning.

Även om SD byter ord och Åkesson blir ännu artigare kvarstår rasismen och de hot och hat mot människor som flyr till Sverige eller som är barn till föräldrar som föddes utanför landet.

Så absurt att det överhuvudtaget ska vara en fråga vi måste diskutera.

Att söka asyl är en mänsklig rättighet som inte går att förhandla bort.

Och invandring är en ekonomisk och social utveckling och framgång för alla länder.

Nej, det blir ingen ursäkt för kritiken i förväg.

Men Skavlan gjorde inget dåligt jobb.