Hållningen blir riktigt pinsam med Nordea.

Banken har nämligen inte alls farit illa, utan gjorde i fjol en vinst om 41 miljarder kronor (Swedbank landade på 20 miljarder, Handelsbanken på 16 miljarder, SEB på 15 miljarder). Ändå hotade Nordea i våras att lämna Sverige för att regeringen planerar ökad resolutionsavgift. 5,5–6 miljarder kronor per år, enligt banken själv. I själva verket betydligt mindre än så, enligt regeringen.

Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos ägnade senaste stämman åt att anklaga staten för ”konfiskation” och att sprida budskapet att den höjda avgiften ”är omöjlig för oss att leva med”. Björn Wahlroos lanserade även en metafor. Nordea som en ansatt ko som staten ständigt rycker i spenarna, ”som man mjölkar ändlöst”.

Nordea har förlorat kontakten med samhället, med sina kunder, med allt utom målsättningen att leverera mesta möjliga utdelning till aktieägarna.

Det gäller samtliga storbanker.

Bara sedan 2010 har kvartetten gjort nästan 600 miljarder kronor i vinst.

Bankerna har skrattat åt samtliga utspel från förre finansministern Anders Borg. Han hytte med lagstiftning men sedan hände absolut ingenting. Jo, han lämnade politiken och lät sig rekryteras av bankjätten Citigroup (Fredrik Reinfeldt valde istället Bank of America Merrill Lynch).

Nuvarande regering har knappast heller ingjutit respekt hos bankerna.

– Det är svårt att reglera med politik. Det är en marknad och där är det viktigt att vi är aktiva som konsumenter, sa Magdalena Andersson (S) tidigare till nyhetsmagasinet ETC.

Inte direkt ett styrkebesked. Men regeringen har åtminstone haft en intention att följa upp med faktisk politik. Som detta med resolutionsavgift.

Svaret från Nordea blev utpressning. Absurt småsint av en vinstmaskin som dessutom aldrig hade existerat om staten inte hade ställt upp med en akutlösning under 90-talskrisen.

Just aktiva konsumenter är något som borde skrämma slag på Nordea. Flera fackförbund har bestämt att flytten till Finland gör det omöjligt för dem att anlita banken. Redan i maj hade fler än 10 000 privatkunder lämnat, enligt danska Børsen. Sannolikt en kombination av att vilja ha sina pengar på en bank som ligger i Sverige och att inte tolerera hur arrogant ledningen betett sig, gentemot både kunder och folkvalda. Nu kan många, många fler följa deras exempel. Då handlar det om kännbara miljardbelopp.

Nordea anser sig kunna spela med kundernas förtroende. Som om de inte förstod vem som egentligen mjölkar vem. Bara under andra kvartalet hade Nordea ett räntenetto – skillnaden mellan vad banken tar betalt för att låna ut pengar och vad den betalar för att själv låna – på drygt nio miljarder kronor. Det är mer än 1 000 kronor/sekund.

Ännu en anledning att tycka att Nordea borde lida av konstant skamsköljning under skatteflykten till sitt nya huvudkontor.