Att skapa en mötesplats (våra bokkaféer) är möjligt, men hur får man igång 20 stycken runtom i landet så att en levande diskussion, möten och goda böcker finns överallt? Hur förvandlar man en solcellspark till 100? En elbilsladdare till 10 000? Ett hyreshus till …

Jag vet ärligt talat inte.

Jag har lärt mig att man tar ett steg och så tar man nästa.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Nu har vi på ETC tagit ett jättekliv, en förändring av den fria bokvärldens möjlighet i en monopoliserad bransch där 3–4 stora snart äger och styr allt.

När Bokmässan i ren girighet utmanade alla som kände sig hotade av den normalisering av högerextrema
som man skapade (och som ledde till nazistmobilisering som sedan stoppades utan mässans hjälp) så kan man bli ledsen eller arg, man kan stödja mässan av någon slags perverterad logik om att kommersiella mässor måste inhysa fascister, eller också kan man bekämpa normaliseringen och skapa något annat.

Man kan sörja att de förlorade tiotusentals besökare, eller man kan vara stolt över att besökarna fick möjlighet att gå någon annanstans.

Många gjorde det senare i Göteborg.

ETC valde ett jättetält med 8 000 böcker, och när siffrorna från antalet besökare (11 000) och antalet sålda böcker (4 300) och inte minst när antalet sålda espresso (vår egen rost med solidariska bönor från Chiapas) blev 3 600 koppar … ja, då säger det något om att man som kritiskt förlag inte måste infoga sig i det monopolsystem andra skapat.

Man kan bygga alternativ.

Nej, inte utan att tusentals läsare verkligen vill det och rentav kräver det – all förändring handlar om rörelse. Men vi små är inte fångna av den ”affärslogik” som de stora ägarna skapat, vi är inte fångna av de obegripliga priser för monter som en vinstjagande mässa pressar ur små förlag som vill vara med i samtalen, vi är inte fångna av välbetalda chefers längtan efter en ”branschfest” som bokälskande privatpersoner betalar med biljettpriser på flera 100 kronor.

Vi kan tillsammans skapa alternativ.

Därför bjuder vi på ETC nu in alla förlag och organisationer
som vill ta det här ett steg till. Det kanske behövs en kommersiell, dyr bokmässa, vad vet jag. Men visst är det viktigt att vi kommande år kan skapa en gratis bokmassa för alla, oberoende av inkomst, där debatterna, författarsamtalen och böckerna är hjältar? Inte boksluten.

Förr kallades det här antikommersialism.

Det är ett missförstått ord – det handlar inte om att jobba ideellt, det handlar om att vinst inte är själva målet med verksamheten. Kommersen är inte målet, maktförändring är målet.

Så hur tar vi nästa steg?

2018 är ett valår. Liksom 2019. Jag tror att den katastrofala klimatpolitiken och den sociala politikens misslyckande kommer skapa motsättningar som alla radikala krafter måste ta itu med. Vi måste leda en passiv arbetarrörelse i handen, vi måste organisera hundratusentals i en gigantisk rörelse där ingen styr och ingen dominerar men där alla gör de insatser de kan.

ETC som företag har en roll där.

Tillsammanskapet, den unga rörelsen för ny social gemenskap, har en annan. Miljörörelserna har en jätteuppgift (hela klimatpolitiken är faktiskt ett enda stort misslyckande hittills), antifascister behövs mer än någonsin, och feminismen slåss envist mot den backlash rädda borgare försöker återskapa (lika lön och pension skulle sänka vinsterna rejält i Sverige).

2018 kommer att se alternativa valrörelser.

2018 kommer se klimataktivister som fått nog av passivitet.

2018 kommer facken utmanas av frågande medlemmar
som undrar om meningen med verksamheten verkligen är noll procent av ingenting?

Ja, kanske det inte behövs ett stort tält, det kanske behövs 20 runt landet, i stad efter stad.

Kalla det bokmassa eller kalla det SUPERMÖTET med stora bokstäver.

Vad tycker du?

Hur vill du agera kommande år?

Ska vi hjälpas åt?