Samtidigt spelar det stor roll var i livet vi befinner oss, när det kommer till hur vi prioriterar inom politiken. Inte sällan uppstår inkonsekvenser.

Exempel: Under stora delar av min uppväxt pendlade jag genom Slussen, och bytte mellan bussar från Nacka till andra färdmedel. Det gör att jag har svårt att se värdet i att frågan om Slussens framtid har debatterats under en parodiskt lång tid utan att något händer. 

När man står och väntar för att alls kunna kliva av sin buss och byta, för att det är för mycket folk i vägen som rör sig mycket långsamt, tänker man inte på någon annans framtida promenadutsikt. Eller på om det ska finnas affärer där eller där. 

Jag har länge tänkt: Skit samma, riv det här skräpet, bygg något som fungerar. Vackra utsikter har vi gott om i Stockholm, jag bryr mig inte så länge vi som står här slipper ha det så här. Historisk trafiklösning som är vacker på ett flygfoto? Jag bryr mig inte!

Det är en i mångt och mycket irrationell åsikt. Jag tar inte hänsyn till hur den framtida Slussen ska komma att fungera för till exempel cyklister som ska ta sig genom staden. Jag tänker inte heller på det problematiska med att bygga fler butiker överallt i staden. Eller på stadens trafik som helhet. Jag tänker bara på mitt tidigare pendlarjag.

Samma symptom återkommer på flera håll i debatten om staden vi lever i. Där de som lever utan en egen bostad gärna ser att hyresrättsprojekt kommer igång så snart det bara är möjligt, finns det bromsklossar som oroar sig för att de förtätningar som blir nödvändiga kan inverka på tillgången till grönområden. Stockholm är en stad med bra grönområden, heter det. De måste bevaras och utvecklas, sägs det. 

Då och då tar jag pendeltåget eller en buss en bra bit för att komma till en klippa där det finns bra klättring. Jag accepterar att det är en hobby som långt ifrån alla bryr sig om och att det innebär att jag inte kan klättra på alla de platser i Stockholm som potentiellt lämpar sig för det. Jag får åka en bit för de lite större utomhusupplevelserna, eftersom jag bor i en stad.

Jag tänker på det när negativa röster höjs i frågan om att bygga bostäder på exempelvis delar av Årstafältet. Det är ett stort gräsgärde där det fågelskådas, spelas golf och rugby samt varje år anordnas drakflygningsfest. Säkert roliga hobbys allihop. Säkert möjligt att sätta sig på ett pendeltåg och åka en bit för att syssla med. 

Bostadsunderskottet i Stockholm är enormt. Det kommer inte att minska de kommande decennierna. Såklart är det lite tråkigt att behöva ersätta gräs och träd med betong och tegel. Men det kan inte råda några tvivel om vad som är rätt för Stockholm. Om man nu inte är motståndare till en politik för fler bostäder.