De försöker provocera, filmar mitt ansikte i syftet att skrämma. Jag beklagar – jag kommer inte sluta vara politiskt aktiv på grund av en aggressiv SD-farbror. Tvärtom. Jag blir mer och mer övertygad att sådana här mobbare inte borde sitta i något parlament. Därför är jag övertygad om att jag måste vara ute och prata med deras potentiella väljare.

Det är ju få frågor som diskuteras så ofta som varför folk röstar på SD. Nu när vi har så lite tid på oss innan valdagen saknar jag snarare strategiska svar. Går det att övertyga en potentiell SD-väljare att inte rösta på SD?

I juli skrev den amerikanska statsvetarprofessorn Sheri Berman om vad som driver althögerväljare i USA. Varför växer högerns identitetspolitik trots att befolkningen rent statistiskt sett inte verkar bli mer rasistisk än tidigare?

Hon beskriver ett intressant psykologiskt fenomen: vissa människor har en benägenhet till rasism eller intolerans, men den här benägenheten behöver stimulans utifrån för att sedan bli handlingar (till exempel, en röst på en högerpopulistisk kandidat). Som om vissa människor hade en knapp i pannan och när knappen trycks, blir de plötsligt otroligt fokuserad på att försvara sin egen grupp. När de inte känner sig hotade, är inte heller deras beteende särskilt intolerant.

Vad trycker på knappen? Enligt psykolog Karen Stenners “The Authoritarian Dynamic” är det så kallade gruppbaserade hot: folk upplever att någon annan grupp hotar deras (vita) grupp. I amerikansk kontext upplever till exempel sådana här människor det som knapptryckande hot att bli exponerad till, eller höra, uttalanden som “vita snart är en minoritet”.

Om du funderar på varför sverigedemokrater verkar så tjatiga om gymnasieafghaner, elcyklar och genusförskolor, är det för att de vet att det trycker på knappen som förvandlar moderater och socialdemokrater till sverigedemokrater trots bättre vetande. Det gör plötsligt relativt vanliga väljare fokuserade på sin identitet och grupp, och andras främmande, hotande identiteter och grupper. Inget parti älskar identitetspolitik som sverigedemokrater.

Hur kan man kämpa emot? På kort sikt måste vi demokrater göra allt för att människor inte ska rösta på SD eller partier som tänker samarbeta med SD. SD-väljarna jag träffar säger ofta att de är arga och besvikna, men då ber jag om ett mer specifikt svar. Och plötsligt pratar vi om allt annat än identitet: styvdottern som är långtidssjukskriven, hur stressigt det är på jobbet, hur det är så fruktansvärt varmt. Jag har inte tryckt på SD-knappen, men jag har inte heller förstärkt eller accepterat rasistiska fördomar, för att det ska man absolut inte göra.

Enligt Sheri Berman är det absolut nödvändigt att se det gemensamma om vi vill rädda demokratin och våra öppna samhällen. Då är det absolut nödvändigt att främja överlappande intressen mellan människor.

Det här kräver ett nytt tankesätt om vi vill vara strategiska såhär tre veckor innan valdagen.

Det är kontraproduktivt att vägra prata med sverigedemokratiska väljare samtidigt som det är helt okej att vägra prata med sverigedemokratiska politiker som stör dig i valstugan. Jag är förstås medveten om att det är ett privilegium som muminvit invandrare att kunna känna sig trygg bland folk som inte tycker om ens åsikter.

Den stora majoriteten svenskar är eniga när det gäller frågor som allas rätt till välfärd, att samhället fungerar bäst när vi har relativt låga ekonomiska klyftor och att jämställdhet mellan kvinnor och män är en självklarhet. Den mellanmänskliga tilliten är stor i Sverige. Det är därför som den identitetspolitiska högern behöver trycka på knappen I pannan som splittrar samhället.