I ett inomstatligt influencersamarbete är prins Daniel ute och åker polisbil i förorten. Det väcker frågor om integritet, rättsskydd och hovets roll. Ska det vara en kunglig sak att lajva polis?

Förra torsdagen följde Hans Kunglig Höghet Daniel, Prins av Sverige, Hertig av Västergötland med polisen i Stockholmsförorten Skärholmen under ett kvälls- och nattpass. Både polismyndigheten och hovet berättar glatt om det i sina sociala kanaler.

"Prins Daniel fick vara med om ett händelserikt pass där vi områdespoliser bland annat genomförde fordons- och personkontroller, källarsök i fastigheter, fotpatrullering i centrumanläggningar, anträffade en efterlyst person och beslagtog en skyddsväst från en person som inte hade ett legitimt syfte att bära en sådan."

Hovet skriver på sin hemsida att prins Daniel åkte med i radiobilen. Kan det verkligen stämma? Prinsen är varken polis eller politiker, och bilarna brukar ses som heliga. Det är exempelvis snudd på omöjligt för journalister att få åka med, bland annat med hänvisning till att det kan äventyra enskilda individers integritet. Vilken del av Kungahusets uppdrag ger prinsen passerkort och befogenhet att vara med när polisen gör personkontroller?

Prins Daniels engagemang ska enligt Hovet framför allt handla om hälsa och entreprenörskap. Och sedan något år tillbaka verkar även polisen ha hamnat på prinsens bord. Nattfärden i Skärholmen är inte första gången som prins Daniel följer med poliser i yttre tjänst under ett arbetspass, och vid flera tillfällen har han hållit tal för nyexaminerade polisstudenter. För några veckor sedan sa han så här i en digital hälsning:

"Att vara polis är ett förtroendeuppdrag. Ni representerar inte bara er själva, eller er yrkeskår. Utan ytterst de värderingar som vårt svenska rättssamhälle bygger på. Det är en stor och hedervärd uppgift."

Och det är ju helt sant. Därför är det livsviktigt att vi får och har insyn i polisen, mer så än för kanske någon annan statlig verksamhet. Så ser det inte ut. Hovet är den enda statliga förvaltning som inte omfattas av grundlagens krav på saklig och opartisk information, och i praktiken ligger Polismyndigheten inte långt efter.

I en ny forskningsrapport svarar 97 procent av de intervjuade, alla journalister, att polismyndigheten är en av de myndigheter som är svårast att få objektiv och saklig information ifrån. Det stämmer helt och hållet överens med min egna bild och erfarenheter av att vara i kontakt med polisen. Det är snudd på omöjligt att få prata med enskilda poliser, intervjuförfrågningar dröjer, och den officiella mediestrategin utgår ifrån att stärka och skydda Polisens varumärke snarare än att vara tillgänglig och öppen för allmänheten. 

På stora privata företag är det vanligt att pressenheten fungerar som ett allsmäktigt filter, men att en myndighet agerar på samma sätt är rätt nytt – och rätt ogranskat. 

Studien är gjord av Stefan Holgersson, polis och professor i polisvetenskap, och Ossian Grahn. De ser att Polisen blir allt mer sluten mot journalister, och att man styr i tid när olika nyheter ska presenteras och vad som ska sägas på ett sätt som minimerar kritik oavsett vad det handlar om. Det är mer likt propaganda än myndighetsinformation. 

Till Polistidningen säger Stefan Holgersson:

"Polisen ska inte sälja en vara, utan är en komplex verksamhet som verkar i en föränderlig värld. Då är det naturligt att hamna i nya utmaningar och problem. Om Polisen döljer dem uppstår inte ett tillräckligt förändringstryck för att verksamheten ska utvecklas och förändras på ett önskvärt sätt. Varumärkesbyggandet blir en samhällelig björntjänst."

Det är inte polisens uppgift att sälja en tillgjord bild av sin verksamhet, och det är inte hovets roll att delta i det. Prinsen skulle så klart aldrig utsättas för några reella risker i samband med den nattliga träffen i Skärholmen. Han tycker nog att det är spännande och både Kungahuset och Polisen ser det som bra reklam. Här syns ett inomstatligt influencersamarbete. 

Kändisskap och samarbeten är raketbränsle för det egna pr-arbetet. När uppmärksamhet och reklam blir myndighetens ledande principer struntar man i grundläggande integritet och transparens, och framför allt egna interna regler. Det går att se i nästan all kommunikation från Polismyndigheten, oavsett om det rör sig om sociala medier, mediesamarbeten med tv-bolag eller bristande pressarbete.

Det sägs ibland att vi har ett folkligt kungahus. Att kungafamiljen är som folk är mest. Men ingen vanlig medborgare kan få den typen av unik insyn och behandling som prinsen fick i Skärholmen. I skrivande stund är det oklart om Polisen eller Kungahuset tog initiativ till träffen. Perspektivet är viktigt att få rätt. Så länge den svenska monarkin existerar är det inte konstigt att statschefen hålls informerad och uppdaterad om läget i samhället. Det är en sak att Kungahuset träffar Polismyndighetens ledning för en avstämning och en helt annan att hänga med när polisen griper misstänkta, beslagtar föremål och kontrollerar personer i förorten.