Det här har nog gått bra så länge den där klimatkrisen inte fanns på agendan.

Men nu gör den ju det, en stort svart elefant mitt i rummet.

När det gäller energin, där de flesta utsläppen skapas, så gäller samtidigt att de stora energibolagen är de stora förlorarna vid varje nödvändig omställning.

Det är därför man idag, redan på förstadiet av energirevolutionen vi ser komma, gör allt för att hota med elbrist, med prisökningar, med uteblivna viktiga investeringar.

Svenska kraftbranschen står inför samma hot som den tyska går igenom och som förklarar varför de förlorat i värde se enormt. Kärnkraft, smutsig fjärrvärme, smutsig trafik är det inte lönsamt att tvingas sluta med. Så motståndet är enormt och envetet.

Så vad kan Anders Ygeman göra för att ändå skapa en reformistisk politik som stärker löntagare och vanliga medborgare samtidigt som det tvingar storbolagen att sansa sig?

Här är några enkla soliga förslag:

• Ta bort regeln om att företag bara får äga 255 kW solceller innan det beskattas. Det är en regel som fjärrvärmebolagen lyckades kuppa igenom i energiöverenskommelsen. Det enda motivet med regeln är att fjärrvärmen förlorar pengar om stora anläggningar gör egen solel på sommaren. Tänk Coop som via taket gör all el till sina kyldiskar. Ju mer sol, desto varmare varuhus, men också desto mer el till kylning. Klimatpolitiskt smart även för kontor och bostäder. Fjärrvärmen lever på att sälja el på sommaren och deras marknad hotas av stora anläggningar. Men eftersom fjärrvärmen är klimatförstörande jämfört med solen, så bör politiken gynna det rena istället för det smutsiga.

• Ta bort solcellsbidrag och ersätt det med momsfrihet för solcellsutrustning och montering. Det här gynnar löntagare direkt men stör inte företag (företag drar ju redan av momskostnader mot momsintäkter). Det handlar om att få bort den långsamma och onödiga byråkratin som försenar solelen i landet. Och det skulle spara stora pengar i administration och tid för de enskilda.

• Låt människor och företag flytta sin solel utan att tvingas sälja den till andra. Den som har solceller på sitt fritidshus ska kunna flytta den till konsumtionen i staden. Det skulle också göra det möjligt att bygga stora kooperativa solcellsparker som många kan äga andelar i. Även småföretag. På samma sätt kan en fastighetsägare flytta el från det tak som ger mest till de hus som har sämre förutsättningar (oftast skugga).

• Ta bort den märkliga regeln som säger att man bara får producera så mycket el som man konsumerar på helåret som privatperson. Det är ju rent kontraproduktivt, har man ett bra soltak ska man givetvis fylla det och göra ren el till alla, så mycket om möjligt. Men ännu viktigare, regeln är klimatförstörande eftersom om ett hus installerar en bättre värmepump som sparar energi så minskar elkonsumtionen och då ska formellt ägaren plocka ner några solceller för att uppfylla regeln. De enda som tjänar på denna regel är nätbolagen som idag tvingar husägaren att betala en extra avgift om man gör mer el än man konsumerar. Detta trots att elen gör nytta för alla, speciellt i städer som växer.

• Inför en regel om att alla offentliga byggnader där det passar, ska producera solel. Och inför krav på soltak för att få bygga framöver. Den trögaste parten är nämligen byggbolagen som idag bromsar solceller av inget annat skäl än tröghet. Det är mycket billigare att sätta solceller på tak när man bygger huset, än att göra det senare.

• Ge hyresgäster rätt att låna taket hos andra om fastighetsägaren inte lånar ut det egna.

• Ge SBAB, den statliga banken, uppdrag att ge bra lån till de privatpersoner som vill installera solceller

Reformism är inte stora linjetal om att ett system måste ändras, det är konkreta steg för att ändra det bit för bit. Det Sverige behöver är en minister som vågar stå för de små stegen och därmed tvinga de stora bolagen att anpassa sig.

Elkunder är inte något man ska kunna köra över med prishöjningar i det oändliga. Politik är inget man ska kunna utpressa med elbrist. Om hundratusentals löntagare med vanliga egnahem eller lägenheter blir del i energiproduktionen så betyder det lägre kostnader för dem, mindre klimatutsläpp för samhället och stora investeringar gjorda från medborgarna.

I takt med att elbilen blir var mans fordon måste också vanliga LO-medlemmar få möjlighet att göra sin el, det vill säga sin energi till bilen.

Energiomställningen blir lätt en fråga för höginkomsttagare annars.

Men en enkel reformism gör den till något alla får delta i.