Hur ska det bli?
Vad händer med ens kompisar?
Många ringer direkt hem, oroliga och fulla av frågor. Men föräldrarna har inget fått veta, till dem kommer ett kliniskt mejl först senare.
”Det har gjorts en barnkonsekvensanalys”, säger skolkommunalrådet Marianne Damström Gereben (L) till Mitt i.
Verkligen!?
Hon har en rad förklaringar till varför beslutet tagits, men vi kan spola direkt fram till att Internationella engelska skolan (IES) öppnar nästa år, bara några hundra meter från Skytteholmsskolan.
”Det är en attraktiv aktör”, säger skolkommunalrådet.
Etableringen konkurrerar ut den kommunala skolan.
Och det här sker inte bara i Solna, det är en nationell trend som ivrigt uppmuntras av politiker som ger IES alla tänkbara förutsättningar.
Billig hyra? Det ordnar vi.
Ingen hyra? Det ordnar vi.
Avsikten är helt uppenbart att underminera kommunala skolan, att på sikt bli kvitt allt som inte är absolut nödvändigt – för vinstjakten innebär att dessa expansiva koncerner gärna slipper barnen som behöver mest stöd, som kommer från trasigast hem.
Det går inte att tolka politikernas agerande på annat sätt.
De exekuterar sista fasen i systemskiftet.
Målet är att krympa den kommunala skolan till ett minimum.
Låta den bli en dumpningsplats.
Samtidigt som koncernerna får dela upp marknaden – barnen – mellan sig och tjäna precis så mycket de själva behagar.
Huddinge kommun lägger helt ner sin hemtjänst och satsar istället på privata alternativ, eftersom man ställt ett stumt och ideologiskt vansinnigt krav på att hemtjänst ska leverera vinst. Spelar ingen roll vad äldre vill eller behöver. Spelar ingen roll att en pandemi drar fram.
Kristdemokraterna är skyldiga till det här. Partiet som säger sig ömma för de äldre (utom när de har härlig strandtomt).
Det här är framtiden också för den svenska skolan.
Allt som är vårt säljs ut, konkurrensutsätts, styckas, förstörs, utnyttjas.
Sverige är extremt.
Inget annat land låter koncerner och riskkapital äta fritt av skattepengar på det här sättet.
Inget.
Välfärdsindustrin fick över Sverigedemokraterna på sin sida och kunde på så sätt garantera fortsatt åderlåtning av det gemensamma. Idag är de arroganta. Till synes övertygade om att det här är en permanent lösning.
Vad spelar det för roll om en majoritet känner olust inför utvecklingen? De har ju ändå stöd av fem partier i riksdagen som är ständigt lojala mot näringslivet – även när näringslivet vill annorlunda än de egna väljarna.
Som att stänga in bolagsskolornas elever bakom en mur av sekretess.
Provocerande arroganta.
Det är också deras svaghet.
För skoldebatten har vaknat igen.
Drivande är utvecklingen som sådan, att hundratusentals svenskar personligen har drabbats av den obalans som fått fäste i kommun efter kommun. Föräldrarnas vanmakt, barnens oro.
Men sedan finns också det enträgna, granskande arbete som Tankesmedjan Balans bidrar med. För att inte tala om den skarpa anklagelse som läraren Filippa Mannerheim formulerade i Expressen – och det nedlåtande, oförstående svar hon sedan fick av Nyamko Sabuni (L).
Välfärdsindustrins svar?
”Vår bedömning är att det här är en liten grupp kritiker som är väldigt fanatiska”, säger Academedias huvudägare Rune Andersson till Svenska Dagbladet.
Academedia är Sveriges största friskolekoncern. Inte det minsta skadad av den pågående pandemin. Bidragen har ju skjutit i höjden. Slopade sjuklönekostnader, sänkta arbetsgivaravgifter. Dessutom har staten betalat ut 1,3 miljarder i permitteringsstöd till bolag inom vård, omsorg och utbildningssektorn.
Dagens ETC har visat att vinsten ökade under januari–juli år, till 340 miljoner kronor.
Det betyder utdelning.
Alltid.
På torsdagens stämma föreslog Academedias styrelse utdelning på 158 miljoner kronor.
Men att skillnaderna mellan den egna gräddfilen och den hårda verklighet som möter kommunala skolor skulle utjämnas med sänkt skolpeng, vilket föreslås i den jämlikhetsutredning som just nu är ute på remiss?
Absolut inte, menar Academedia.
Nej, de kommer inte att kompromissa.
”Då får det vara slut på det här kommunistväldet. Det måste komma en ny regering som är mer pragmatisk”, sa Hans Bergström till DI TV före senaste valet.
Det är hans perspektiv. Engelska skolan har gjort honom och hustrun Barbara ofattbart rika. Svenska skattebetalare har tvingats skänka dem hundratals miljoner. Men att det sedan finns partier som speglar folkviljan och talar om vinstbegränsning… Oförskämt, enligt paret Bergström.
Det är här vi hittar fanatismen.
Och ur detta kommer att de aldrig, aldrig nöjer sig.
Den storskaliga företagsskolan vill erövra varje presterande elev, varje skolpeng, varje kommun.
Karin Pettersson skriver i Aftonbladet:
”Skolan som en plats för bildning, där målet är att barn ska växa, håller på att försvinna. Marknadens primat ska gälla även här och konsekvenserna blir förödande. Det urholkar vår syn på kunskap, på vad ett samhälle är, en människa.”
Så är det.
Imorgon går remisstiden ut för Björn Åstrands utredning ”En mer likvärdig skola”.
Imorgon, och alla andra dagar fram till 11 september 2022, har vi vår chans att kräva att riksdagen och kommunerna stänger ner självförstörelsemekanismen och ersätter den med politik som utgår från barnen, inte från önskelistan hos de genomcyniska bolag som lika genomcyniska politiker drömmer om att få som framtida arbetsgivare.
