PM Nilsson, politisk redaktör, har inte plötsligt bestämt sig. Han uppmanade redan 2014 näringslivet att ”bjuda in SD” för att kunna kapitalisera och samtidigt – genom näringslivets goda inflytande – förvandla dem från högerextremister till… ja, något annat. Sedan har det fortsatt. Var inte rädd för Sverigedemokraterna. Ett konsekvent budskap från Dagens Industri till både Alliansen och näringslivet.

Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

Nu fullföljer Nilsson denna envisa övertalning med en ledare som ingenstans – inte en mening, inte ett ord – snuddar vid att Sverigedemokraterna är just ett extremt parti, med alltjämt extrema värderingar. Men vad han däremot formulerar är ett avlatsbrev för den som ännu tvekar, för den som inte ser att affärsintressen kompenserar det personliga ställningstagandet att behöva ge Sverigedemokraterna acceptans.

Han skriver att vi ”vet alldeles för lite om partiet”. Gör vi? Bara de avslöjanden som Dagens ETC kommit med senaste åren borde räcka som källmaterial om någon Dagens Industri-läsare inbillar sig att ideologisk rasism, förakt mot yttrandefrihet, medeltida kvinnosyn och katastrofalt klimatperspektiv kan kuvas med en representationslunch.

Nilsson anser att ”avståndstagandet är så hårt och oresonligt”, vilket får allvarliga konsekvenser, varav en är att ”pr-branschen lider brist på kvalificerad kunskap”. Medan väldigt många väljare lever i skräck för att Sverigedemokraterna ska ges regeringsinflytande, väljer Dagens Industri – som har förmånen att kunna välja – ett annat perspektiv, nämligen att byråerna som sysslar med lobbying inte kan erbjuda insiders från Sverigedemokraterna. Illa, tycker Nilsson.

Han menar att det är otillräckligt att bara läsa om Sverigedemokraternas alla skandalösa uttalanden, ”för att förstå ett parti måste man prata med dess företrädare och ledning”. Så har näringslivet gjort med Socialdemokraterna. Odlat egna kontakter. Dialog med målet att påverka.

Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna – när det kommer till att säkra business är skillnaderna dem emellan tydligen inte värda att ens påpeka.

Nilsson skriver inte en ledare, han skriver en instruktionsmanual:
”Företag och intressen bör bjuda in SD-företrädare, inte bara tillsammans med andra partier, utan på egen hand, precis som med andra partier. Prata igenom sakfrågorna med respektive utskottsledamot när platserna blir färdiga i höst, håll koll på nya ledare i ungdomsförbundet, förbered ett kontaktnät för tiden då nuvarande ledning inte orkar längre.”

Budskapet kan inte missförstås. Det är okej. Du gör inte fel om du tar första steget.

Bakgrunden är inte bara att Sverigedemokraternas med största sannolikhet kommer att få avsevärt fler mandat än 2014, utan också att det hittills varit oerhört enkelt för näringslivet att styra Sverigedemokraternas ledamöter. Som den plötsliga svängningen om miljarderna som privata aktörer lyfter ur välfärden.

Här är ett parti som har outvecklad politik, som har bristfällig kunskap om komplexa samhällsfrågor, som egentligen bryr sig om ett enda område – migration – och som dessutom agerar vågmästare i riksdagen.

Almega, Bemanningsföretagen, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Attendo, Kreab, Svensk Handel, Nordic Capital (som äger Capio), Vårdföretagarna – alla har de valt att bearbeta Sverigedemokraterna.

Särskilt populär har partiets ekonomiskpolitiske talesperson Oscar Sjöstedt varit. Han blev försedd med rapporter från Näringslivets medieservice – en del av Svenskt Näringsliv – ibland via mejl, ibland via middagar på lyxkrogen Gondolen. Sjöstedt hade även tête à tête med Ulf Lindberg, då näringspolitisk chef på Almega (intressegrupp för tjänstesektorn).

”Vi kan inte tänka bort stora partier i riksdagen bara för att de har en del åsikter vi inte gillar”, sa Ulf Lindberg till Dagens Industri.

Undrar om han och övriga näringslivet ändå tyckte att det var en aning obehagligt då Sjöstedt senare avslöjades med att tycka att det är humor när tyska nazister sparkar på fårkadaver och skränar ”judar, judar, judar”?

Sverigedemokraterna är ett borgerligt parti. Extremt och borgerligt. Näringslivet vet att det finns pengar att tjäna. Näringslivet vet också att nya konstellationer är möjliga, parlamentariska lösningar som skulle kunna förändra politiken för mycket lång tid framöver.

De är livrädda för Vänsterpartiet. Men inte alls rädda för Sverigedemokraterna.

Frågan är om näringslivet är riktigt så homogent – så förlorat till egennyttan. Håller alla verkligen med om att normalisering är rätt? Tycker alla att Sverigedemokraterna beter sig precis som andra partier? Tidigare har enstaka profiler från affärsvärlden opponerat sig mot Sverigedemokraterna. De behöver göra det igen. De behöver bli fler. Näringslivet kommunicerar gärna att man tar ansvar för Sverige. Så, gör det. Sista chansen.