Kanske inte en helt orimlig analys i mars, då Singapore faktiskt hade 200 bekräftade fall. Men nu är det fler än 12 000. Dessutom har spridningen skett med sådan hastighet att myndigheterna uppenbarligen gjort avgörande strategiska misstag, eller mer sannolikt valt att manipulera statistiken.
Varför?
Ekonomin.
Singapore är helt beroende av sina gästarbetare, bortåt en miljon fattiga migranter från främst Indien, Bangladesh och Kina. De städar, bygger, kockar, barnvaktar och allt annat som infödda valt att lägga ut på lågavlönad, rättslös och utbytbar entreprenad.
Gästarbetare utgör 20 procent av befolkningen.
Gästarbetare utgör 80 procent av coronafall.
Det förhållandet säger det mesta.
Singapore har lagt ut risken för att bli sjuk på entreprenad.
Under den senaste månaden har gästarbetare tvingats utsätta sig själva för andra situationer än infödda och de européer och amerikaner som befinner sig i landet för att tjäna stora pengar i den finansiella sektorn, eller genom att jobba med frakt eller reklam. Nu betalar de priset. Och när en gästarbetare drabbas av corona väntar inget svalt eget rum på ett välutrustat sjukhus. Nej, de blir inspärrade på obestämd tid.
Just nu har myndigheterna valt att förbjuda hundratusentals män att lämna de barackliknande komplex som fungerar som boende för gästarbetare, där de lever uppemot 20 personer i varje rum.
Samtidigt ska ytterligare hundratusentals kvinnor stanna hos sina arbetsgivare, det vill säga hemma hos de familjer som hyrt in dem, men det är å andra sidan alltid vad som förväntas av dem, enligt lag måste de bo där de arbetar.
Situationen i dessa komplex är naturligtvis vidrig.
Det är trångt, varmt och fuktigt.
En liten inblick får du via besök som görs av etablerade medier.
Men den mest avslöjande rapporteringen kommer från medborgarjournalister, som starkt opponerar sig mot att leva i ett land som utövar rasism – men ändå hyllas världen över.
Här har Kirsten Han blivit en helt ovärderlig rapportör. Följ henne på Twitter. Hon är konsekvent orädd, vägrar låta sig tystas av myndigheternas påbud att nationell samling är viktigare än kritisk granskning.
”Åtgärder för distansering har genomförts på boenden för gästarbetare som klassats som isolerade områden”, skriver Singapores arbetsdepartement i ett pressmeddelande den 11 april.
Vad betyder det?
Åtgärder för distansering innebär uteslutande att den mer privilegierade befolkningen ska skyddas från kontakt med gästarbetare, inte att gästarbetare på något sätt ska skyddas från att komma i kontakt med varandra. De måste stanna på sina rum. De får gå på toaletten och skicka ut representanter att handla mat. Men annars ska de vänta ut smittan.
Det är en perfekt storm för spridning, skriver Kirsten Han i ett graverande reportage. För hur många av gästarbetarna kommer att bli sjuka? I ett av dessa komplex har 15 procent testat positivt. Men de isoleras inte från övriga.
Föreställ dig skräcken.
Annars kan Emon från Bangladesh förklara. Det är alltid bäst, att fråga någon som befinner sig på plats, som kan vittna och inte spekulera. Emon bor i det allra största komplexet, med 13 000 gästarbetare.
”Det finns hundratals sjuka, de lever mitt ibland oss. Ingen läkare har varit här, vi försöker ta hand om dem, men vi har bara vatten att ge och febernedsättande. Några är väldigt sjuka. Vi har ringt efter ambulans men det kommer ingen”, säger Emon till Dagens ETC.
”Vi kommer alla att bli sjuka, det går inte att undvika. Frågan är bara hur många som kommer att dö.”
Hans oro är inte uteslutande att bli sjuk, utan också att han inte vet när han nästa gång kommer att kunna hjälpa släkten. Utan hans pengar försvinner en intäkt, nödvändig för att kunna betala mat och skolavgifter. När han inte arbetar får han ingen lön, ingen annan ersättning heller.
”Det är en fruktansvärd stress”, säger Emon.
Myndigheternas insatser handlar uteslutande om att trygga Singapore för infödda. Därför evakueras ändå tiotusentals gästarbetare från sina komplex, men det handlar om personer som bedöms ha en samhällsviktig funktion. För dem väntar speciella läger, hotell och fartyg. För alla andra väntar corona.
Den som har tur får lindriga symtom.
Den som har otur…
Egentligen är det en slumpmässig dödsdom Singapore har gett människorna som bär landet med sina kroppar.
Sådant ska inte hyllas.
Sådant ska inte användas som argument för att svenska strategin är för mesig och tillåtande.
Uppdatera synen på Singapore.
Håll landet ansvarigt för konsekvenserna av sin rasistiska, diskriminerande coronapolitik.
