Mary Wollstonecraft (1759–1797) hörde till de radikala kretsarna i London som tog ställning för den franska revolutionen och mot tidens viktiga konservativa tänkare, Edmund Burke. Hon skrev romaner men också politiska verk: Till försvar för kvinnans rättigheter är mest känd. Särskilt betonade hon kvinnors rätt till utbildning – vilket hon för övrigt fått skaffa sig på egen hand. Hon växte upp under besvärliga förhållanden, med en far som drack och var våldsam och fick ibland skydda sin mor från honom.

Wollstonecraft blev bara 38 år, hon dog i barnsäng, men förblir en av feminismens främsta inspirationskällor.

Mother Jones (1837–1930) hette egentligen Mary Harris Jones och är nog USA:s mest legendariska arbetarrörelsekämpe. Hon föddes i Irland, där hennes släkt deltog i uppror mot britternas kolonialvälde – hennes morfar hängdes för det. Som ung emigrerade hon till USA. Hennes man och hennes fyra barn dog i en tyfusepidemi 1867. Hon engagerade sig i den socialistiska rörelsen och slogs i ett och samma andetag för klass- och kvinnofrågor. Hon var 1905 med och grundade Industrial Workers of the World, den rörelse där Joe Hill snart skulle bli aktiv.

Överallt i USA höll hon tal under strejker och demonstrationer. Hon utsattes för ständiga trakasserier av arbetsgivare, polis och myndigheter och satt flera gånger i fängelse. Och hon hade humor: ”Var aldrig en dam. Gud allsmäktig skapade kvinnorna och Rockefellergänget skapade damerna.”

Kata Dalström (1858–1923) föddes i välbärgad övre borgerlighet. Men tidigt råkade hon i uppror mot sin egen klass. Hon blev 1893 medlem i det socialdemokratiska partiet och for snart landet runt för att agitera för rösträtt och arbetarkvinnors rättigheter. Hon var aktiv i nykterhetsrörelsen, slogs för Norges rätt att slippa Sverige och var en ledande folkbildare.

Hon var en lysande talare som drog stora skaror. Få av rörelsens agitatorer har nog varit så hatad och avskydd av borgerligheten som denna kvinna. Men hon hörde till partiets vänsterflygel och tyckte att Branting var för mesig. När världskriget bröt ut sällade hon sig till den så kallade Zimmerwaldrörelsen, som krävde att arbetarrörelserna i Europa skulle säga nej till kriget.

Moa Martinson (1890–1964) var en av få kvinnor i en stark generation arbetarförfattare. Det skulle dröja till 1970-talet innan feministiska litteraturforskare lyfte fram henne som en av seklets stora författare. Men långt innan dess hade hon blivit Moa med svenska folket och nått stora läsarskaror. Romanen Kvinnor och äppelträd handlar om några arbetarklasskvinnors uppväxt i Norrköpings arbetarklasskvarter.

Under extremt svåra förhållanden – hon levde med en alkoholist som till slut sprängde sig i bitar med dynamit – hade Martinson uppfostrat fem barn och det var egentligen via politiken som hon kom in på skrivandet: Hon var brinnande syndikalist. I ett radioprogram kunde hon chocka kultureliten genom att hylla Calle Jularbo och spela Internationalen.

Sara Lidman (1923–2004) var en av förra seklets främsta svenska författare. Kanske är det hennes språk som är hennes storhet: det bibliska, det folkliga, det dialektala. Hon beskrev koloniseringen av Norrland och förnyade arbetarlitteraturen. Men Lidman var också en verklig aktivist. Mot Vietnamkriget och apartheid, för den norrländska glesbygden, mot atomvapen och mot kärnkraften men för den vanliga människan varhelst hen visade sig. Boken Gruva är fantastisk läsning. Det är politisk litteratur – aktivistisk litteratur.

Några få gånger träffade jag Lidman och den första glömmer jag aldrig. Jag hade hållit ett föredrag om amerikansk populärkultur och nämnt att Sylvester Stallones Rambo-filmer ibland var populära hos vissa förtryckta befolkningar i Asien; de kunde identifiera sig med den som slogs mot övermakten. Efteråt kom hon störtande mot mig och tryckte upp mig mot en vägg, spärrade ögonen i mig och avkrävde mig ett svar på vad jag menat med detta! Då ska man veta att hon var liten och tunn och jag väl dubbelt så stor. Ändå var det jag som skakade. Men hon såg samtidigt skrattande ut i de intensiva ögonen.