Man ville att SR i det fall det eventuellt kunde tänkas dras likhetstecken mellan trafficking och sexhandel med barn och – det frivilliga – sexarbetet skulle rätta och separera dessa högst olika företeelser i sändning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
En av tio män har köpt sex.
Det här är inte ny information men den stämmer icke desto mindre. De flesta köp sker utomlands eftersom det är olagligt att köpa sex i Sverige. Detta faktum är inte ett incitament att legitimera sexhandel här utan snarare borde det ses som en signal för att reglera hårdare.
Dessutom vet man att det i länder där sexhandel är lagligt är svårare att utreda och bekämpa människohandel. Det är där utbudet av barn, unga och andra traffickingoffer och sexslavar är som störst. Det som kallas sexarbete ska alldeles uppenbart alltså alltid, undantagslöst och aktivt, blandas ihop med trafficking och människohandel.
Men så finns ju den oändligt tröttsamma lobbymaffian i kategorin skrota sexköpslagen och omvandla handel med kroppar till yrken också. Där ingår Fuckförbundet. Målet är att normalisera handel med kroppar både för säljare och köpare, att sexköpslagen ska upphävas och att det ska vara ett yrke, lite som vilket annars som helst, att sälja sex. En ”sexarbetare” som utför ”sexarbete” skulle kunna åtnjuta fackliga rättigheter menar man också.
Fackliga rättigheter är tveklöst alltid bra. Skitbra rent av – för alla som arbetar och som säljer sin arbetskraft. Men att sälja sin kropp kan inte ens med oerhörd fantasi påstås vara ett arbete som vilket som helst.
Handel med arbetstagare själva kan aldrig jämställas med det normala arbetsförhållandet där arbetstagaren säljer sin arbetskraft och kan inte behandlas enligt gängse regler i svensk arbetsrätt och arbetsmiljö. Det finns noll och ingen möjlighet för det.
Det skulle vara i princip omöjligt för fackföreningar (riktiga fackföreningar, som kämpar för arbetares rättigheter och trygghet) att driva tvister och frågor för ”sexarbetare” som om de var arbetare. Facklig rörelse handlar om att förändra och förbättra samhället och har i alla tider gått ut på att stöpa om samtiden och framtiden så att ingen ska behöva förtryckas, hotas eller tvingas till handlingar som inte känns okej på arbetet.
Att köpa någons kropp är inte och kan heller aldrig vara ett köp som andra köp – med reklamationsrätt, rätt att klaga till konsumentombudsmannen, öppet köp, bytesrätt eller något annat som brukar höra köp till.
Sex är inte och kan inte likställas med en tjänst som ska utföras för någon annan mot betalning. Och förresten är det högst oklart om det ens borde få kallas för sex över huvud taget, i de fallen, för i de allra flesta fall finns knappast egentligen något samtycke ens – den som säljer sin kropp har ofta inget annat val. Det kan knappast ses som helt frivilligt.
Tanken om sexhandel som en riktig bransch på arbetsmarknaden är banal, och att hallickar och människohandlare skulle kunna ges möjlighet att komma undan genom att kalla sig arbetsgivare känns bara unket och främmande.
Vad som behövs är ett stopp för allt daltande med sexköpslobbyn och att efterfrågan för handel med andras kroppar stryps ner till ett sådant minimum att marknaden helt dör.
”Gittan, ska vi inte hyra en sexarbetare I kväll till fredagsmyset?”
”Sexhandeln slog rekord i årets julsexhandel igen.”
Nej. Bara nej.