Att det skulle vara Putin som krävdes för offentliga investeringar kan man fundera på, men det enkla faktumet är att världens stater misslyckats med att skapa ny produktion, ny utveckling, nya jobb samtidigt som man bara ökat vinster och ökat ojämlikheten mellan människor. Trygghet, stöd och utveckling har bromsat för att ”betala skulder”
Alltså systemskiftets grundläggande idé. Minska det offentliga.
Men det enda som kan bryta kapitalismens kriser är offentliga storinvesteringar. Obehagligt nog väljer borgare då gärna krig och rustning.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Systemskiftet när det gäller statens investeringar började med Ingvar Carlsson (S) som 1990 slog fast att landet skulle ha en fast valuta. Det här skapade en utslagningskris av svensk småindustri, den fasta valutan förstörde ekonomin och Carl Bildt (M) fortsatta vandring på den ”enda vägen” tog inte slut förrän svenska storföretag (med Wallenberg som aktör) krossade den svenska kronan genom spekulation mot Riksbanken. När kronan släpptes föll den med 25 procent och betalare blev löntagarna.
Valutakris blev fastighetskris blev bankkris och jobbkris och den politik borgarna nu måste föra skapade självklart underskott i budgeten så att Persson sedan kunde säga orden om statsskulden och att ”den som är satt i skuld är inte fri”.
Själva tesen var ekonomiskt absurd (då är alla stater ofria) men den fungerade inom S och skapade de nedskärningar och den ”sparpolitik” man eftersträvade. Offentliga investeringar minskade som andel av BNP och bit för bit privatiserades bolag eller hamnade i en långsam nedskärning som vi idag kan se till exempel på det förstörda järnvägssystemet. Eller i bostadsbristen.
Systemskiftet ändrade politiken från reformer – en bättre värld för alla genom ökad offentlig satsning – till minskning. Vi fick sänkt levnadsstandard för fattiga och sjuka och en massarbetslöshet. Problemet är att S idag fortfarande inte kan föreslå annan ekonomisk politik än den alliansen föreslår. Men problemet är också att stora delar av miljörörelsen liksom Vänsterpartiet och för den delen dagen Feministiskt initiativ backat och accepterat den här synen på offentlig ekonomi.
Miljöpartister har ”inte råd” att ställa om energisystemets förstörelse (tänk Vattenfalls kol).
Vänsterpartister ”har inte råd” att skapa offentliga jobb.
Feminister ”har inte råd” att utrota fattigpensionerna som drabbar just arbetande kvinnor. (oops här får jag meddelande om att jag har fel. De la faktiskt ett sånt förslag i somras. Bra!)
Man sitter alla fast i en rädsla för stormen från liberala medier och SVT vid varje försök att bryta systemskiftets förstörelse. Det är ju ”oansvarigt” att satsa, men alltid ”ansvarsfullt” att hålla igen eller skära ner.
Politiken blir en räddhågsen parodi på omställning.
Nej, stater ska inte låna till konsumtion. Det finansierar vi med skatteintäkter. Men stater ska låna till investeringar som skapar jobb och skatteintäkter. För Sveriges del, med minusränta, är det gratis för staten att låna 20 år framåt. Det betyder att alla diskussioner om investeringar borde handla om vad vi snabbt ska investera i, inte om vi kan göra det.
Att Sverige dessutom har 801 miljarder kronor i finansiellt överskott i offentlig sektor (se finanspropositionen) gör ju bara bromsen på offentliga investeringar än mer absurd. Elektrifierade vägar kan vi få på fem år. Renoverat järnvägsnät lika fort. Bostäder åt alla unga och nytillkomna är en enkel satsning. Omställt jordbruk ett annat projekt och så givetvis en ny elproduktion på alla tak (istället satsar vi tio miljarder på skattesänkning till kärnkraftsbolagen).
Och det blir jobb.
Vi behöver inte ens låna utanför oss själva. Om vi bara flyttade AP-fondernas inkastning av nya miljarder på börsen finns det ytterligare 120 miljarder varje år att investera direkt.
Systemskiftet är inte borgerlighetens problem. De ser bara till sina egna behov. Köp stridsvagnar! Det enda de vill är mer pengar till privat sektor och mindre till offentlig. När Trump nu kommer ”supersatsa” – vi pratar tusentals miljarder – som kastas in i nya motorvägar och flygplatser så är det till det privata pengarna kommer gå. Och visst blir det jobb. Och visst kommer han sänka skatter för bolagen.
Nej, systemskiftet är socialister stora problem.
Man har anpassat sig till en ekonomisk tes som gör politiken maktlös. Det är dags att vakna upp ur det traumat. Ser ni inte att borgarna skrattar åt er?
